Lillen på 2 år brukar alltid följa med oss och handla mat, även om den ena föräldern ska stanna hemma och han nödvändigtvis inte behöver följa med så brukar vi ta med honom. Anledningen är att det är oerhört viktigt och lärorikt för honom att se hur samhället fungerar. Hur gör man när man handlar? Vad ska man lägga i vagnen? Hur mycket av alla varor ska man ta för att det ska räcka hela veckan? Vad säger man till kassörskan?
Om man tänker efter så lär sig barn oerhört mycket av att bara följa med och handla med mamma eller pappa. Eftersom jag och hans pappa är hemma på halvtid var med honom så har vi möjligheten att handla på de tillfällen då det inte är rusning. Att handla mat med ett barn tar lång tid, man kan inte skynda sig igenom affären och stressa. Barn är ju nyfikna, de vill se och känna, de vill fråga 1000 frågor och få svar. Det tar sin lilla tid och det är den tid som man får lägga. När hans nyfikenhet för en sak t.ex. kundvagnen har släkts så kommer nästa intressanta sak t.ex. alla bananer som ligger på hög och frågorna kring det. Det gäller för mig som förälder att svara och förklara.
Lillen brukar vilja putta kundvagnen, i vår affär så finns det små kundvagnar för barn. Lillen börjar med att ta fram en sådan, eftersom han alltid följer med till mataffären med oss så har han också lärt sig hur man kör kundvagnen. Man går inte in i väggar eller i folk med den, detta har vi övat sedan han började gå med kundvagn. Vi stoppade honom när han var på väg att köra in i någon och korrigerade vagnen så att han kunde gå åt ett annat håll. Genom att köra vagnen så tränar han sin motorik.
Han kommer fram till ett fruktstånd, vad ska vi ha? – frågar jag. Vi brukar ta äpplen så han går fram till äpplen och medan jag håller fram påsen så lägger han i ett äpple i taget. Jag räknar: …ett…två…tre…fyra. Nu behöver vi inga fler för vi ska hälsa på farmor och farfar i helgen. Här har han lärt sig matematik, finmotorik och planering.
När vi är färdiga så går vi till kassan, där brukar jag lyfta upp honom och tillsammans så lägger vi saker på rullbandet. Kassörskan som känner oss väl vid det här laget brukar småprata med lillen. Här har han fått lära sig socialt samspel.
Det är bra att tänka på vilken möjlighet till lärande enkla vardagliga saker kan vara.
hemmaforaldrar.wordpress.com 
Det är så lustigt. När alla våra vänner (nåja) försöker lösa barnvakt för att komma iväg och få handla lite ifred så gör vi tvärtom – tar med barnen. Det är som du säger, det tar lite längre tid, men vad gör väl det?
Rullar liten kundvagn, räknar äpplen, väljer skinka, pratar med tanten som precis gick förbi tomaterna och tycker att det är härligt att se en 3-åring i affären. Precis som ni håller vi också på. Plus ett evigt tjat om godispåsen då… 😉