Älskade mor och farföräldrar

För att vi ska kunna vara hemma med vårt barn under året så brukar jag och lillens pappa jobba lite extra mycket under sommaren. Oftast brukar vi lyckas pussla ihop det ganska bra men i år så blev det svårare.

I pusslandet så fanns det en glapp på 3 timmar per dag som vi behövde hjälp med barnomsorg. Eftersom lillen har en stark anknytning till sin farfar och farmor så  frågade vi dem om de kunde ta hand om lillen de timmarna. Min svärfar som är pensionär gick gärna med på det. Sagt och gjort, vi flyttade in till svärföräldrarna och dagarna rullade på. Under de här månaderna så har vi märkt hur viktig relationen är till mor och farföräldrar och om relationen fungerar, hur starka banden kan bli mellan dem och barnet och herregud vad han har lärt sig mycket av dem!

Lillen 2.5 år pratade inte mycket tidigare, efter sommaren så pratar han bara finska (de kommer från Finland). Jag som inte kan så mycket finska har snabbt fått lära mig alla ord han kan (30-40 ord) för att förstå mitt barn, men det är bara roligt att lära sig nya språk 🙂

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Han har lärt sig att doppa huvudet i badet och ta sina första simtag av sin farfar, han har lärt sig att cykla på sin springcykel och det går riktigt snabbt nu. Hela sommaren så har han umgåtts med sin 6-åriga kusin som han leker väldigt bra med, något som vi sällan hinner att göra eftersom vi inte har tid att åka dit.

Han följde med sin Mummu och Vaari (mormor och morfar på finska) på en dagskryssning för pensionärer där han fick lära sig massor om båtar och slussystemet i Göta älv. När jag ser allt som han har lärt sig och all trygghet och närhet han har fått under sommaren av sina farföräldrar som jag och hans pappa inte hade lärt honom eller kunnat ge honom så inser jag hur viktiga de är i hans liv. Denna relation är någonting som jag aldrig vill att han ska vara utan. Relationen mellan generationerna till mor och farföräldrar är någonting som har funnit i århundraden och något mycket värdefullt för barnets utveckling. Alla har inte turen att ha bra och närvarande mor och farföräldrar till sina barn. Jag tycker bara att det är mycket viktigt att våra politiker börjar se hur viktig roll familjer, släktingar och föräldrar spelar i ett barns utveckling. Det finns inte bara ett sätt för barn att utvecklas, det finns tusentals sätt och vårt sätt med ett av många.

Ingen förskola i världen hade kunnat ge vår son det som hans farföräldrar har gett honom under hans liv eftersom han har fått vara där mycket av den tiden som vi har behövt barnomsorg istället för att vara på förskolan. Det betyder inte att det han har fått är bättre än förskolan men det är annorlunda. Olika typer av uppväxter resulterar i olika typer av människor och barn. Vi får en värld med olika färger, olika åsikter och variation i befolkningen. Varför är det så viktigt att barn uppfostras på samma sätt, enligt samma läroplan för att formas likadant? Varför är vår pedagogiska plan där vi försöker att bygga en by runt vårt barn med mycket lärande och utveckling sämre än förskolans läroplan? Nu pratar jag med er som vill ha 25 timmars obligatorisk förskola från 3 år.

Annonser

En hyllning till gamla svenska barnförfattare

Lillen har kommit i en ålder nu där han börjar intressera sig för sagor och böcker. Vi brukar gå till biblioteket ofta och jag började med att låna hem några nya kända barnböcker för att läsa för honom. Jag blev dock väldigt snabbt besviken, de flesta av dagens barnböcker handlar om en historia och genom den historien ska barnen lära sig det som författaren vill. Alla böcker verkar ha en klar och tydlig budskap och lämnar oftast inte så mycket för diskussion och eftertanke. Även om man med dessa böcker så klart kan diskutera massor också så tycker jag själv inte om att bli skriven på näsan och det vill jag inte heller att lillen ska bli. Barn är tänkande, mer än vi tror,  och kan filosofera, analysera kring ett ämne. För mig är det självklart att även barnlitteratur ska vara djup och ge barnen  tilltro. Jag vill presentera böcker som skapar djup eftertanke och reflektion för lillen. Jag vill inte att mitt han ska få klara budskap serverat till sig hela tiden.

Så jag började leta efter sådana böcker och hittade en skattkammare bland gamla författare så som Alice Tegnér:

Mors lilla Olle i skogen gick, rosor på kind och solsken i blick.
Läpparna små utav bär äro blå. ”Bara jag slapp att så ensam här gå!”

Brummelibrum, vem lufsar där? Buskarna knakar. En hund visst det är…
Lurvig är pälsen. Men Olle blir glad: Å, en kamrat, det var bra, se goddag!”

Klappar så björnen med händer små, räcker fram korgen: ”Se där, smaka på!”
Nalle han slukar mest allt vad där är: ”Hör du, jag tror, att du tycker om bär!”

Mor fick nu se dem, gav till ett skri. Björnen sprang bort, nu är leken förbi.
”Å, varför skrämde du undan min vän? Mor lilla, bed honom komma igen

Mors lilla Olle är en av mina favoritvisor, den berättar en berättelse som är väldigt djup och som barnen kan fundera kring. Jag minns att jag som liten funderade kring Olle och björnen. Vad som hände mellan dem och varför mamman skrek till. I den här berättelsen är det ingenting som skrivs barnen på näsan och barnet får mycket utrymme för reflektion.

Eller en annan av mina favoritvisor från Alice Tegnér:

Ett, två, tre, fyr, fem och sex och sju, ut i skogen tågar alla nu.
Far går först och Tummeliten sist, tyst det är, ej rörs en enda kvist.

Solen än ej stigit ur sin bädd, mörk är skogen, så man kan bli rädd.
Men se barnen, fast de är så små, tar sej nog fram i världen ändå.

Kära far och mor, godda’, godda’, gråt ej mera, vi mår alla bra.
Jätten sover, han oss inte ser, och vi tror han vaknar aldrig mer.

Texten är väldigt läskig men också fin. Det är en bra visa för barn att reflektera kring sina rädslor, kring föräldrars rädslor och kring allt läskigt runtomkring dem. Det går att tolka väldigt mycket ur denna text. Det är det som är så bra med texter som lämnar mycket kvar till läsaren att fundera på. Som liten så  funderade jag mycket på vad som hade hänt familjen när de gick i skogen i mörkret. Idag så tycker jag att den handlar om föräldraskap, att det är läskigt att vara förälder eftersom det finns många jättar där ute men det ändå kärleken till våra barn som gör det värt att leva med denna rädsla.

En annan av mina favoritförfattare är Lennart Hellsing.

Han har väldigt många bra visor som ger utrymme för eftertanke:

Urgamla Urban
vandrar i turban.
Nej, inte turban
det heter turban.
Urgamla Urban är muselman,
en urban
muselman
från Durban.
Nej, från Durban,
sa Urban.

Texten nedan är en av hans djupaste texter tycker jag, att skriva denna djupa text till barn tycker jag visar på vilken stor respekt han har för barns intelligens:

Rödbetan jäser i silverskål
– minns än sin ungdom bland dill och kål.

Rödbetan ligger på silverfat
– hellre den växte bland grön spenat.

Långt från sitt land och sin fosterjord
rödbetan blöder på mänskobord.

Vi lär oss tillsammans!

lillen

Det är inte bara lillen som lär sig nya saker, han lär även mig något nytt varje dag. Genom att spendera mycket tid tillsammans med honom lär jag mig hur han fungerar och på så sätt blir jag en bättre pedagog till mitt barn. Han har två egna lärare som är specialutbildade i just ämnet Adrian, jag och hans pappa.

Mitt barn lär sig genom att experimentera ensam, han hittar någonting som intresserar honom och så kan han sitta på pilla med det nya intressanta i 2-3 timmar. Häromdagen så blev han intresserad av tvättkorgen. Han tömde ut all tvätt på golvet och plockade in det i korgen igen, sedan så tömde han den igen och fyllde korgen igen. Så höll han på i nästan en timma till han tröttnade och kom till mig för att sitta i knät och mysa en stund. Han gör så för att rensa huvudet efter en intensiv utforskningsperiod. Efter vilostunden så är han igång igen.

Lillen vill inte bli störd av andra under sina upptäcktsfärder, därför lämnar jag och hans pappa honom ifred. Det är viktigt för oss att han ska få det utrymmet. Får han ett syskon så ska vi göra vårt bästa att ge honom denna egentid där han utforskar för sig själv, för det är just vad vårt barn behöver.

Något annat som han har lärt mig är att inte säga nej, att sätta gränser för vad han får göra hemma hämmar ju honom i sina utveckling så vi har plockat bort allt ömtåligt och släpper honom fri. Vill han tömma tvättkorgen så får han göra det, vi hjälps åt att plocka ihop det sedan. Vill han öppna frysen och känna hur kallt det är inuti så får han det. Jag tycker att den extra elen det krävs av att ha en öppen frys en liten stund är ganska bra pris för den lärdom han får.

Han har lärt mig att inte alls tänka i negativa banor, för jag ser på honom hur mycket mer harmonisk han är när jag är positiv. Istället för att säga: ”Häll inte vattnet på golvet” så säger jag ”kan du hälla vattnet i glaset istället?”. Istället för att säga: ”rita inte på väggen” säger jag ”kan du rita på pappret istället?”.

Att vara hemmaförälder är en heltidsutbildning för mig, jag utvecklas, stimuleras och lär mig något nytt varje dag om mitt barn men också om mig själv.

 

 

 

 

 

 

Att få utvecklas i sin egen takt

Vi har fem barn. Fem flickor som alla är olika och lär sig saker på olika sätt. De har olika utvecklingsmönster och är alla egna, unika och med mycket stora personligheter.

De får och har fått lära sig i sin egen takt här hemma, utvecklas efter sitt eget mönster.

Det vill vi att döttrarna får fortsätta att göra. Gå i sin egen takt, utvecklas i den riktning som fungerar just nu. Utmana tanken lite extra där intresset råkar vara just nu.

Det är svårt att realisera i en stressad och hårt ansträngd skolvärld. En värld tyngd av krav, tidsbrist, stora klasser och ständiga besparingskrav.

Mamman har genom åren kompenserat bristen på ämnesstudier i skolan hemma med framförallt den största dottern och då lär sig också de mindre. De lär sig allihop när vi talar om sådant som är nära barnen. ‘Gräv där du står’ sa någon klok någon gång och det har vi gjort. Vi har lärt oss så oerhört mycket tillsammans här hemma.

Och det är inte bara barnen som lär sig. Mamman och pappan lär sig varje dag. Vi lär oss lyhördhet, att anpassa oss till olika sätt att tänka, vi lär oss att se olika perspektiv och framförallt är vi nära våra barn och ger vår tid och  vårt engagemang. Vi växer och utbildas i vår föräldraroll och blir kloka och intuitiva föräldrar.

Allt detta är så oerhört värdefullt. Något att prioritera, uppskatta och värdera i livet i familjen och i samhället i stort.

Funderingar

Funderar på grundläggande saker som vad det är vi förväntar oss att barnen som börjar skolan vid sju års ålder skall kunna.

Vad vill vi att de har med sig i sin ‘lärande-ryggsäck’ när de möter skolans värld. Hur länge skall barn få vara barn, lekande barn, utan läroplaner och uttalade strävansmål.

Sådant och annat far runt i mitt huvud medan jag tar mig an en riktigt stor tvätthög.