lek med vattenfärg

Då skolbarnen är i skolan brukar jag  och småpojkarna ibland pyssla lite på förmiddagen🙂 I dag har Jerry, snart tre år, övat sig på färger. Jag ber honom peka på den färg bananen, äpplet ,päronet osv. har, sedan säger jag vad färgen heter och han målar.

En annan sak vi gjorde var att måla en ”rymdbild” med lila, blått och grått. Lite glitter fick vara stjärnor. Två ”rymdstenar” som vi hämtat ute målade han med vattenfärg.  Jättefint ! Sedan blir det lite förmiddagsfika med högläsning, då väljer han kanske en bok om rymden🙂Jerry, tre år, målar "rymdstenar"

Vinter och kyla är här!

Vinter och kyla har nu anlänt, dock har vi inte fått mycket snö, lite vitt så man kan dra en pulka i gräset bara! Minstingen i huset har svårt att röra sig ute i kylan med alla kläder på och vill inte ha vantar på sig, därför får vi gå ut och in kortare pass! Det är skönt att vi kan styra våra tider och ta dagarna som dem kommer! Pappa i huset samlade snö och byggde ett gupp ute som vi drar barnen över och dem skrattar och jublar.
Vi har även byggt en stor gunga utan en sjpall som alla tre pojkar får plats i, den är toppen den! Barnen var givetvis med att skruva och såga och sätta dit repet. Planerar att måla den också men det får vänta till våren!

Igår gjorde vi bubblor utomhus som blev stora och fina!
Recept:
8 dl vatten
2 dl yes diskmedel
½ dl sirap
Utav piprensare gjorde vi olika figurer att blåsa bubblorna med, vi konstaterade att vi inte behövde ens blåsa eftersom det blåste så ute!
När det blåser som mest tar vi skydd i garaget och snickrar vid snickarbänken lite, just nu är det poppis att göra svärd, barnen täljer och skruvar ihop själva, sågen hjälps vi åt med!
Vi har fått mycket ved av morfar så ofta startar vi upp elden ute i vår eldkorg, det ger skön värme för frusna händer och blir mycket rolig kol efteråt att måla ute med! Grillar korv händer titt som tätt att vi gör där med, barnen gillar att grilla med sina grillpinnar!

I lördags var vi hos mormor och gick där ner till sjön och plockade med oss stora isbitar hem, isen fick åka på pulkan under promenaden hem och sedan i pulkan hem till oss i bilen, (viktigt att ta med den hem), dem smälte inte i bilen som tur var! Mormor bor granne med en lite större slänt där vi kunde åka bob och pulka om och om igen!
Inne pysslar vi mycket, äldste sonen på 5 år är väldigt pysslig av sig och hittar på mycket pyssel själv. Häromdagen kom han och hade gjort klippdockor och byggde upp en liten scen och hade teater för oss! Idag strök jag fyra pärlplattor. Blivande 4 åringen pärlar inte ännu med mönster och färgkombinationer men det gör 5 åringen. Det är så intressant att följa deras utveckling på nära håll hela tiden. Vissa saker snappar den yngre upp fortare!
På kvällarna efter middagen får våra barn mycket spring i benen, idag som många andra gånger tog dem två stolar med mammas mopp emellan i hallen och sysselsatte sig med höjdhopp. För att lillebror på två år skulle kunna hoppa fick dem sänka lite och klura på hur dem skulle kunna göra det!
Våra tre pojkar är väldigt måna om varandra och vet precis vilka behov var och en har! Fint att se att dem får så fin kontakt!

Vardagarna för vår familj ser ut som så att måndagar är vi ute på förmiddagen, på eftermiddagen är ena sonen på barntimmar på em, då passar vi andra på att besöka biblioteket under tiden och handla.
På tisdagar brukar vi åka till öppna förskolan på fm, då får vi gå ut på em , på kvällen gympar en av sönerna!
Onsdagar brukar vi ha en riktig hemmadag då vi brukar baka bröd och göra köttbullar exempelvis!
Torsdagar besöker vi en annan öppen förskola!
Fredagar brukar vi plocka upp på lekrummet, handla, göra något fredagsgott!
Lördagar nu framöver kommer äldste sonen gå på simskola på fm, vi kommer nog passa på att bada alla, det gillar barnen.
Söndagar varierar väldigt! Ofta storstäd blandad med mycket lek, då är pappa hemma.

Barnen är med och gör ALLT som vi gör i vardagen, lagar mat, bakar, gör rent pannan, tvättar bilen, diskar, tvättar och städar! När man går hemma blir man väldigt duktig på att göra flera saker samtidigt, laga mat samtidigt som man kör ett Rörispass med barnen är simpelt! Vika tvätt samtidigt som vi leker gömma nycker går som en dans! Para ihop strumpor blir strumpmemory, hitta två lika!
Men viktigast av allt, vill vi vara hemma och mysa en heldag då gör vi det, vi stressar inte utan tar dagen som den kommer!

Elliot har blivit duktig på att räkna och vill gärna leka matte med mammas fina stenar!

IMG_20131020_112724

Vinterlek hos mormor!

1555438_10151954403223823_401894339_n

Höst och höstpyssel i all enkelhet

Äntligen kom hösten på riktigt!

Vi tar på varmare kläder, går ut i skogen (rörelse) och lär oss om hösten – helt enkelt! Vi upplever, beundrar, känner på kylan, tittar, pekar, frågar, svarar, förundras och lär oss på olika vis!

promenad

Bara under en halvtimmes promenad en regnvädersdag hann vi prata om många olika teman: löv, träd, färger, årstider, kyla/värme, regn/vatten, kretslopp i naturen, skogen, vackert? Varför? (naturkunskap, språkutveckling)

Vi pratade om varför löven ändrar färg och ramlar ner. Vi pratade om att de ruttnar så småningom, att träden förbereder sig inför vintern. Vi fick träna oss på vad olika färger heter. Vi fick uttrycka oss om huruvida något är vackert eller fult – och att vi tycker olika ibland. Vi letade andra hösttecken, och pratade om kretslopp i naturen och alla årstiderna. Vi noterade att myrorna såg ut till att ha tagit semester. Sen började vi frysa och gick hem. (Vi lärde oss att även vi behöver anpassa oss till hösten).

Någon dag därefter hade hösten fått en gladare färg! Solen var åter framme!

höstträd

Då tok vi med oss några löv hem, som vi ville klistra upp på papper. Konstverken hänger fortfarande på kylskåpet.

Vi övade på att komponera bilder (bild och praktiska färdigheter) – och på vägen dit lärde vi oss även många andra saker!

Några exempel:

*Namn på färger

*Att dela med sig av lim, tape och löv så alla får några riktigt fina (empati, socialt samspel)

*Att beräkna storlek/antal i förhållande till papperet (matematik),

*Att uttrycka sig om vilka som var fina/stora/små/söndriga/mörka (språkutveckling)

*Att välja vilken sida man vill ha som ”baksida”

pyssel

 

Och i dag, då vi skulle på en helt annan slags utflykt, hittade vi även löv på vägen till och ifrån pendeltågsstationerna, som barnen ville ha med sig hem.

form och färg

Vi gladde oss över hösten, pratade om vilka färger vi hade hittat, studerade de olika formarna och pratade om att det finns många olika sorters träd och olika sorters löv! Tänk att några liknar små hjärtan, och vissa är till och med rosa på baksidan!

Rollekar och en hel massa tankar om lek och dokumentation

 Vår lilla 2,5-åringa leker allt mer och allt bättre på egen hand. Ofta börjar lekarna med att vi sitter tillsammans med något. Han tycker om alla möjliga saker – lego, bilar, klossar, järnväg… Nu senast plockade jag fram alla gamla plastdjur som hans storebröder lekte mycket med när de var små. Vi tittade på dem och pratade om vad det var för djur. Eftersom vi var och tittade på riktiga grisar ganska nyss så var han mest förtjust i just grisarna. När vi lekt en stund och jag märker att hans egen fantasi och hans egna idéer har kommit igång brukar jag meddela honom att jag bara ska gå och fixa med någonting och att jag kommer tillbaka snart. ”OK” brukar svaret bli. Sen brukar han fortsätta leken på egen hand.

Det var roligt att titta på honom och tjuvlyssna när han lekte med djuren. Han ställde upp dem i rader. Han provade att ställa upp dem efter sort. Han pratade hela tiden. Han använde djurens namn och lät dem göra olika saker.

Han lät en krokodil äta upp en liten gris. Han grejade länge med att få in den stackars grisen i krokodilens mun och skrattade lite rått när han lyckades. 

 Sen blev han väldigt ömsint och bestämde att den stora grisen var väldigt trött och ledsen. Han hämtade en handduk i linneskåpet och bäddade ner grisen. Han pratade mjukt och fint och klappade på den ledsna grisen tills den kände sig bättre!

 

Jag tänker att det är fantastiskt att ett litet barn har så mycket inom sig. Det finns där och växer och utvecklas av sig självt bara barnet får vara ifred i en miljö där barnet är tryggt och kan slappna av.

 

Jag märker nu att jag jobbat lite som en förskollärare. Det är ju inne att man ska dokumentera allt vad barnen gör. Det har jag gjort nu! Jag gör det för att jag tycker att det är roligt att skriva om det jag har omkring mig och för att jag vill uppmärksamma mig själv på vad mitt barn lär sig utan att gå i förskola. Egentligen är det ju helt meningslöst att skriva ner det här. Det är inga konstigheter. Inget mirakel (fast på sitt eget lilla vardagliga vis är det ju just ett mirakel som jag får vara med och ta del av!) utan något helt naturligt. Utan ett enda spår, utan ett enda foto, en enda skriven rad så har det hänt! Jag som mamma vet att det har hänt och jag kan berätta för pappan och syskon och mormor och morfar och farmor om vad vår lille krabat har gjort på dagen när de inte är med. Vi kan le tillsammans och tala om hur fantastisk han är och han ser vår värme i våra ögon och våra leenden och vi tar upp honom i våra famnar och glädjen strömmar över honom och genom oss. Det behövs ingen dokumentation till det – bara gemenskap!

 

 

Lek med bokstäver!

Minstingen tycker om bokstäver. Han gillar att plocka med magnetbokstäver, lägger bokstavspussel med hjälp och tycker om att läsa i bokstavsböcker. Han förstår ju inte att det är bokstäver det är fråga om. För honom är det förmodligen en bild precis som alla andra bilder. Han ser en bild på en hund och fastän att det inte är en riktig hund så kan han tolka bilden och förstå att det är just en hund. Jag tror att det funkar så med bokstäverna också. De är förstås svårare att tolka än andra bilder eftersom de inte visar vad de betyder. Men han gillar dem i alla fall! Han har lärt sig att känna igen några stycken. Lättast är I och O och S och R. De kan han bra. Han kan fler, men inte alltid. Nästan alltid känner han igen M och N och U och A. Jag tror att han inte har kapacitet att lära sig fler bokstäver just nu. Det finns liksom inte plats för fler så abstrakta bilder. Jag tänker inte att han ska lära sig läsa. Jag tänker bara att det är kul! Vi läser och ljudar och tittar och ritar och pusslar. Lika gärna som vi ritar en bil kan vi rita ett o. Kanske kommer han att ha nytta av det sen. Kanske blir det lättare att knäcka koden senare. Men egentligen spelar det ingen roll. Så länge det är kul gör vi det!

 

 

 Här ritar vi O:n! Det är väldigt roligt! Roligast var att rita stora O:n med små O:n inuti!

 

 Storebror har inget eget rum utan delar med en annan storebror. Han har dock ett litet krypin med plats för sina leksaker och böcker. En säng finns där också men den har ingen sovit i. Den är bra att ha kramdjur i och den funkar bra som fartyg, rymdskepp, fängelse och sånt. Nu har i alla fall storebror fått ett skrivbord och där sitter han och skriver och klipper och så. Han har hurtsar med plats för etiketter i och de satt han och gjorde i ordning härom dagen. Han sorterade sina saker och lade allting på sin plats. En sorts saker i varsin låda. Sedan satte han dit etiketterna. Lillebror vill förstås vara med och han ritade ”bokstäver” han också på små lappar.

 

Det är roligt med bokstäver och ord och papper och pennor. Det smittar av sig när någon sätter igång!

Empatiträning!

Min lilla 2,5-åring jobbar med sina känslor för fullt. Åldern kallas ju trotsåldern men jag gillar inte det ordet riktigt. Han håller på att bli stor bara. Han vet vad han vill och han har gott minne. Han vet vad alla andra gör och vill göra samma. Ibland krockar våra viljor. Det är inte farligt och inget att hetsa upp sig för. Men precis som han tränar sin vilja tränar han också en massa andra saker. Empati är ett stort ”arbetsområde” just nu. Han älskar alla sina kramdjur och använder dem för att träna på känslor och omsorger. De matas, bäddas ner, tas med på cykelturer… Igår tog han sig an en liten råtta. Han lindade in den i en handduk och bar runt på den. Han pratade om sin råtta ”den är väldigt fin” och ”den är väldigt snäll” och den behövde mycket omvårdnad.

 

 Lillen är även omtänksam mot människor, inte bara kramdjur. När någon slår sig och får ont kommer han genast och kramar och pussar. När någon av någon anledning är ledsen är han där och stryker och klappar på huvudet. När jag häromdagen skurade golvet var jag så trött att jag pustade och nästan jämrade mig lite – genast kände jag små armar runt min bröstkorg. Lillen höll om mig och stöttade mig så jag skulle orka färdigt.

 

Det är fantastiskt att medmänskligheten och viljan att hjälpa, trösta och stötta andra finns hos så små barn. Hur kan det vara möjligt? Behöver man lära sig det? Kan man lära ut det? Jag tror inte att man kan lära ut det eller att man behöver ha någon plan för att lära ut det. Jag tror att det är enkelt. Om barnet möts av medkänsla och empati kommer barnet att utveckla samma känslor. Om barnet blir tröstat när det är ledset, kramas om när det har ont, tas på allvar när det är jobbigt då kommer barnet att ge kärlek och omtanke tillbaka.

En högtidlig dag

Där går dom tågande, alla barnen. Flaggorna i högsta hugg och det är glada och förväntansfulla. -Hur ska han se ut? har han krona? åker han i en pumpa? Till å med mina stora killar verkar tycka det är spännande.

Min lille kille  håller fröken i handen. Jag får en mammakärleksklump i halsen och börjar nästan gråta.

De ställer sig på en lång rad och ut kommer dom…kungen och drottningen!!

Min lillkille står där lite bakom de andra som om han är rädd att den där kungen som ser ut som en vanlig gubbe skulle råka hälsa på honom, men han viftar med sin flagga högtidligt och stolt.

min mellan sa att drottningens mun såg ut som ett streck.

Men en historisk dag var det iallafall att fått träffat kungen .

-länge leve kungen sa 2 åringen i vagnen och man må tycka vad man vill om monarki men det var som sagt en speciell dag och det slog mej hur viktigt det är för barnen att få känna de där högtidliga ibland, och att känna sig sedda och viktiga.

En del står där i livet och viftar med sina flaggor men ingen ser , de ropar men ingen hör, de sträcker ut sin famn men får ingen kram.

Jag tittar mot de mina och de ler

bekräftelse åt båda håll.

flaggan är hissad !