Höst och höstpyssel i all enkelhet

Äntligen kom hösten på riktigt!

Vi tar på varmare kläder, går ut i skogen (rörelse) och lär oss om hösten – helt enkelt! Vi upplever, beundrar, känner på kylan, tittar, pekar, frågar, svarar, förundras och lär oss på olika vis!

promenad

Bara under en halvtimmes promenad en regnvädersdag hann vi prata om många olika teman: löv, träd, färger, årstider, kyla/värme, regn/vatten, kretslopp i naturen, skogen, vackert? Varför? (naturkunskap, språkutveckling)

Vi pratade om varför löven ändrar färg och ramlar ner. Vi pratade om att de ruttnar så småningom, att träden förbereder sig inför vintern. Vi fick träna oss på vad olika färger heter. Vi fick uttrycka oss om huruvida något är vackert eller fult – och att vi tycker olika ibland. Vi letade andra hösttecken, och pratade om kretslopp i naturen och alla årstiderna. Vi noterade att myrorna såg ut till att ha tagit semester. Sen började vi frysa och gick hem. (Vi lärde oss att även vi behöver anpassa oss till hösten).

Någon dag därefter hade hösten fått en gladare färg! Solen var åter framme!

höstträd

Då tok vi med oss några löv hem, som vi ville klistra upp på papper. Konstverken hänger fortfarande på kylskåpet.

Vi övade på att komponera bilder (bild och praktiska färdigheter) – och på vägen dit lärde vi oss även många andra saker!

Några exempel:

*Namn på färger

*Att dela med sig av lim, tape och löv så alla får några riktigt fina (empati, socialt samspel)

*Att beräkna storlek/antal i förhållande till papperet (matematik),

*Att uttrycka sig om vilka som var fina/stora/små/söndriga/mörka (språkutveckling)

*Att välja vilken sida man vill ha som ”baksida”

pyssel

 

Och i dag, då vi skulle på en helt annan slags utflykt, hittade vi även löv på vägen till och ifrån pendeltågsstationerna, som barnen ville ha med sig hem.

form och färg

Vi gladde oss över hösten, pratade om vilka färger vi hade hittat, studerade de olika formarna och pratade om att det finns många olika sorters träd och olika sorters löv! Tänk att några liknar små hjärtan, och vissa är till och med rosa på baksidan!

Annonser

Älskade mor och farföräldrar

För att vi ska kunna vara hemma med vårt barn under året så brukar jag och lillens pappa jobba lite extra mycket under sommaren. Oftast brukar vi lyckas pussla ihop det ganska bra men i år så blev det svårare.

I pusslandet så fanns det en glapp på 3 timmar per dag som vi behövde hjälp med barnomsorg. Eftersom lillen har en stark anknytning till sin farfar och farmor så  frågade vi dem om de kunde ta hand om lillen de timmarna. Min svärfar som är pensionär gick gärna med på det. Sagt och gjort, vi flyttade in till svärföräldrarna och dagarna rullade på. Under de här månaderna så har vi märkt hur viktig relationen är till mor och farföräldrar och om relationen fungerar, hur starka banden kan bli mellan dem och barnet och herregud vad han har lärt sig mycket av dem!

Lillen 2.5 år pratade inte mycket tidigare, efter sommaren så pratar han bara finska (de kommer från Finland). Jag som inte kan så mycket finska har snabbt fått lära mig alla ord han kan (30-40 ord) för att förstå mitt barn, men det är bara roligt att lära sig nya språk 🙂

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Han har lärt sig att doppa huvudet i badet och ta sina första simtag av sin farfar, han har lärt sig att cykla på sin springcykel och det går riktigt snabbt nu. Hela sommaren så har han umgåtts med sin 6-åriga kusin som han leker väldigt bra med, något som vi sällan hinner att göra eftersom vi inte har tid att åka dit.

Han följde med sin Mummu och Vaari (mormor och morfar på finska) på en dagskryssning för pensionärer där han fick lära sig massor om båtar och slussystemet i Göta älv. När jag ser allt som han har lärt sig och all trygghet och närhet han har fått under sommaren av sina farföräldrar som jag och hans pappa inte hade lärt honom eller kunnat ge honom så inser jag hur viktiga de är i hans liv. Denna relation är någonting som jag aldrig vill att han ska vara utan. Relationen mellan generationerna till mor och farföräldrar är någonting som har funnit i århundraden och något mycket värdefullt för barnets utveckling. Alla har inte turen att ha bra och närvarande mor och farföräldrar till sina barn. Jag tycker bara att det är mycket viktigt att våra politiker börjar se hur viktig roll familjer, släktingar och föräldrar spelar i ett barns utveckling. Det finns inte bara ett sätt för barn att utvecklas, det finns tusentals sätt och vårt sätt med ett av många.

Ingen förskola i världen hade kunnat ge vår son det som hans farföräldrar har gett honom under hans liv eftersom han har fått vara där mycket av den tiden som vi har behövt barnomsorg istället för att vara på förskolan. Det betyder inte att det han har fått är bättre än förskolan men det är annorlunda. Olika typer av uppväxter resulterar i olika typer av människor och barn. Vi får en värld med olika färger, olika åsikter och variation i befolkningen. Varför är det så viktigt att barn uppfostras på samma sätt, enligt samma läroplan för att formas likadant? Varför är vår pedagogiska plan där vi försöker att bygga en by runt vårt barn med mycket lärande och utveckling sämre än förskolans läroplan? Nu pratar jag med er som vill ha 25 timmars obligatorisk förskola från 3 år.

Att göra barnen delaktiga i ditt liv

Det är väldigt ofta jag får frågan från vänner som inte är hemmaföräldrar om hur jag och min man får intellektuell stimulans när vi är hemma långa perioder med vår son.

Mitt svar brukar bli: Vi har massor med hobbys och intressen, våra jobb var (innan vi fick barn) inte det enda som gav oss intellektuell stimulans. Då får vi nästa alltid följdfrågan: Ja men vem passar barnen när du ska utöva din hobby då?

Jag utövar min hobby tillsammans med mitt barn så klart! =)

Det går så klart att inte att leva precis som man gjorde innan man fick barn men nog går det att anpassa sin hobby eller skapa nya intressen som går att göra barn delaktiga i. Det ger en perfekt möjlighet för oss som föräldrar att lära oss att ta med barnet ut i samhället och även för barnet att lära sig att vara i olika miljöer och anpassa sig efter dem. Hur ska mitt barn lära sig att leva i ett samhälle om han hela sin uppväxt enbart har varit i barnanpassade miljöer? Därför var jag fullt bestämd från början att ta med min bäbis och sedan mitt äldre barn till mina olika vuxenaktiviteter som jag hade under min föräldraledighet. Det blev aldrig någon babyrytmik, föräldraträffar eller öppna förskolan för oss det första året av lillens liv. Det är inget fel med att göra det, men det var inte vad jag ville göra just då. Idag när han är äldre går vi regelbundet till kyrkis.

Eftersom jag är en riktig hundnörd så tillbringades första året på olika hundträffar, brukshundsklubben och träningar medan lillen satt nöjd i sjal. Det var jobbigt ibland, när han började krypa så blev han en liten rymmare och vips så var han borta. Eftersom han var det enda barnet bland 15 vuxna så hade någon alltid ett öga på honom så vi tränade i ring och så fort han kröp iväg så ropade den person som såg honom: ”Han är hos mig”. På så sätt så slapp jag springa efter honom hela tiden och han kunde öva på sina avståndstagande utan att ha en mamma som är orolig och springer efter. Han var inte speciellt blyg och så länge som han fritt kunde röra på sig så kröp han fram och tillbaka till mig och de andra vuxna.

Hemma så övade jag med mina hundar tillsammans med lillen, jag gjorde om övningarna så att han fick vara med på allt jag gjorde. Det var inte lika utvecklande för mig som hundtränare men för varje gång jag lyckades få med honom i någon övning som jag gjorde med mina hundar så växte jag som mamma.

Här tränar jag och gapskrattande Adrian 1 år, min hund Sheep att ta tag i trasan och dra i den (för er hundnördar som undrar varför jag klickar försent så är ljudet fördröjt 😉 )

Här lär han sig grovmotorik eftersom Sheep drar i trasan, han lär sig att samspela med djur vilket är viktigt vid inlärning av empati.

Ju äldre han blev desto mer säker blev han i vuxenmiljöer och desto säkrare blev vi i att ha honom där, idag får han uppgifter som han ska utföra när jag t.ex. håller en hundkurs. Sist jag höll en kurs så satte jag fram en matskål full med hundgodis och hans uppgift var att ge hundarna en godisbit med jämna mellanrum för att de sitter i en öppen bur utan att komma ut. Genom att följa med mig så har han lärt sig förvånansvärt mycket om att interagera med djur och jag tycker att det är häftigt hur han bara vid 2 års ålder vet när han ska belöna hundarna (när de har gjort något bra) och när han inte ska belöna dem.

Att jag tar med mig mitt barn till mina olika intressen har gjort så att jag älskar att vara hemma, hade jag enbart gått på barnaktiviteter med honom så hade jag nog inte klarat av att stanna hemma. Vissa av mina intressen har jag dock fått dra ner på för de går inte att göra tillsammans med barn, t.ex. att skriva dikter eller att läsa men andra intressen som hundintresset, odlingsintresset och mitt intresse för att resa har jag kunnat öka på för att mitt barn har visat intresserad av det och hängt med i det. Barn lär sig av att delta i din verklighet och dina intressen, när barnet ser hur mycket du njuter av att göra det du gör så väcks barnets intresse. Jag tror att källa till lärdom för ett barn är en vuxen som gör det som denna älskar tillsamman med barnet.

Vardag är underbart

Vi forstätter att njuta av tiden tillsammans vi får här hemma. Nu har snön börjat smälta bort så fläckvis har vi barmark. Igår togs brädor och hinkar och diverse andra grejer fram för att bygga en hinderbana, det fortsatte barnen med idag. Lite hjälp med brädan behövde dem annars klarade dem det mesta själva.
Idag byggde 4 åringen även en bana förklarade han, han tog fram gatukritor och började bygga en hopphage med bokstäver och siffror i, skrev olika bokstäver och läste upp för mig, siffran 2 ville han ha hjälp med, den är klurig, men 5 är lätt som en plätt. Sen visade han mig hur man skulle hoppa o konstaterade att man måste ha en kartong att krypa igenom i slutet. Eftersom vi inte har några mål brukar vi ha en kartong som fotbollsmål, men han ville helst att vi gjorde ett hål att krypa igenom ändå, så då fick det bli så! Jag skar ut en cirkel med en kniv åt honom. Efter att man har tagit sig fram på hopphagen, kröp man genom kartongen och sen skulle man hoppa över en stor traktor. Klart! Hoppa nu mamma! Mamma kommer INTE igenom kartongen dock…

Idag ville barnen göra naturtavlor, som barnen kom ihåg att vi gjort en gång för längesen, dem samlade naturmaterial ute i skogen både idag och igår. En del av grejerna var för stora och en del saker funkade inte att limma fast. Vi fick prova oss fram.

P1110822
P1110826

P1110828

P1110831<a

P1110756

Häromdagen läste vi en bok att man kunde så harbajs i en kruka, så de fick vi ju testa, fast vi hittade bara rådjursbajs, det fick bli bra det med. Varje dag vattnar vi och ser om det kommit upp något! Vad kommer att växa upp? Spännande! Vi sådde lite dekorationsgräs i en kruka med ifall det inte skulle dyka upp något i de andra krukorna…
Idag dök 4 åringen upp med en sked i munnen med en liten boll, sen gick han och balanserade detta. Vilken påhittig pojke jag har! Vet inte var han sett detta!
Ute på studsmattan hoppar vi på ett ben och gör kullerbyttor, när vi tröttnar sitter vi kvar och har lite sångstund, idag var det Pippisången och Mammas lilla kråka och Apsången vi sjöng.
Gömma nyckel är favoritleken här nu, 3-åringen vill gärna visa var han gömt den när det är hans tur! Men den store han sitter bara och fnissar medan vi andra letar och letar! Den leken brukar vi passa på att göra när vi lagar mat som står på spisen!
Om vi inte leker någon lek medan maten står på spisen brukar vi göra ”Röris”. Olika rörelser till musik, väldigt bra gymnastik, för både mig och barnen! Ibland tar vi det som morgongympa för och väcka kroppen!
Minstingen på ett år har nu full koll på var den rena disken ska läggas in, det brukar han hjälpa mig med. Minstingen övar sig väldigt mycket just nu på att klättra upp på stolar, bord och toalettstolar, trappor, ja allt man kan klättra på. Man får som min gamla fröken sa ha ”ögon i nacken”.

Vi lär oss tillsammans!

lillen

Det är inte bara lillen som lär sig nya saker, han lär även mig något nytt varje dag. Genom att spendera mycket tid tillsammans med honom lär jag mig hur han fungerar och på så sätt blir jag en bättre pedagog till mitt barn. Han har två egna lärare som är specialutbildade i just ämnet Adrian, jag och hans pappa.

Mitt barn lär sig genom att experimentera ensam, han hittar någonting som intresserar honom och så kan han sitta på pilla med det nya intressanta i 2-3 timmar. Häromdagen så blev han intresserad av tvättkorgen. Han tömde ut all tvätt på golvet och plockade in det i korgen igen, sedan så tömde han den igen och fyllde korgen igen. Så höll han på i nästan en timma till han tröttnade och kom till mig för att sitta i knät och mysa en stund. Han gör så för att rensa huvudet efter en intensiv utforskningsperiod. Efter vilostunden så är han igång igen.

Lillen vill inte bli störd av andra under sina upptäcktsfärder, därför lämnar jag och hans pappa honom ifred. Det är viktigt för oss att han ska få det utrymmet. Får han ett syskon så ska vi göra vårt bästa att ge honom denna egentid där han utforskar för sig själv, för det är just vad vårt barn behöver.

Något annat som han har lärt mig är att inte säga nej, att sätta gränser för vad han får göra hemma hämmar ju honom i sina utveckling så vi har plockat bort allt ömtåligt och släpper honom fri. Vill han tömma tvättkorgen så får han göra det, vi hjälps åt att plocka ihop det sedan. Vill han öppna frysen och känna hur kallt det är inuti så får han det. Jag tycker att den extra elen det krävs av att ha en öppen frys en liten stund är ganska bra pris för den lärdom han får.

Han har lärt mig att inte alls tänka i negativa banor, för jag ser på honom hur mycket mer harmonisk han är när jag är positiv. Istället för att säga: ”Häll inte vattnet på golvet” så säger jag ”kan du hälla vattnet i glaset istället?”. Istället för att säga: ”rita inte på väggen” säger jag ”kan du rita på pappret istället?”.

Att vara hemmaförälder är en heltidsutbildning för mig, jag utvecklas, stimuleras och lär mig något nytt varje dag om mitt barn men också om mig själv.

 

 

 

 

 

 

Vardagspedagogik och vanligt hederligt plugg!

Att vara hemmaförälder innebär att man måste bli flexibel och lära sig att både få något gjort i hemmet och samtidigt se till att barnen har det bra. Förälder och barn måste lära sig att samverka med varandra. Våra dagar ser nästan alltid likadana ut. På förmiddagarna när det bara är jag och 2-åringen hemma städar och tvättar vi. Lillkillen vet precis vad som ska hända och han växlar mellan att hjälpa till och leka själv. Han tycker om att vara nära mig och lekarna sker nästan alltid vid sidan av mig. Ibland går han in djupt i sina lekar. I morse läste vi en Nicke Nyfiken-bok om en brandstation efter att vi hade bäddat alla sängar och efter det tog jag fram alla brandbilar jag hittade. Han började leka och efter en stund var han absorberad. Jag brukar smyga därifrån då. Jag vet att om jag börjar prata och leka med honom då har jag förstört hans koncentration och det inre samtal som pågår i honom.

När förmiddagsarbetet är utfört brukar det vara dags att ge sig av för att hämta storebror från 6-års. Vi brukar gå i god tid eftersom jag inte vill behöva stressa på lillen. Han tycker mycket om att gå själv och då tar det sin tid även fast det inte alls är långt till skolan. Det är mýcket att titta på och förundras över. Igår hade vi turen att få se flygplan, ett par bussar, några hundar och dessutom stötte jag på en gammal arbetskamrat och stannade och pratade en stund med henne. När vi kom fram till skolan ville 6-åringen visa oss några teckningar inne i sitt klassrum och så pratade vi lite med hans fröken. Utanför finns en liten lekpark och där stannade vi också en stund. Den korta promenaden till och från skolan är alltså en fin och rolig aktivitet för både mig och 2-åringen. Han får i egen takt upptäcka sin närmiljö. Vi har tid att ta det lugnt och titta på och prata om det vi ser.

När vi kom hem gick vi över till grannen och tittade på deras kaniner. 2-åringen är helt fascinernad av dessa kaniner, två föräldrar och 5 små söta ungar, och kan stå länge, länge och bara titta!

När 2-årigen sov middag kom 6-åringen på att han ville lära sig spela piano. Jag har försökt några gånger att intressera honom för pianospelande men han har inte riktigt nappat. Men nu var det han som frågade mig. Hans storebröder spelar så mycket nu att han säkert har inspirerats av dem. Först satt vi bara och klinkade lite men sen tog jag fram Agnestigs första pianobok Vi spelar piano. M visste redan var tonen C fanns och vi tittade på hur den såg ut på notpappret.

Sedan lärde han sig D också. Två toner på vänsterhanden fick han lära sig också – C och H.

När han väl hade lärt sig dessa 3 toner kunde han med min hjälp spela ovanstående 3 låtar. Låtarna är ju väldigt enkla men han tyckte det var roligt, särskilt när jag sjöng till. En fördel med att vara hemma med sina barn är att man har tid att ägna sig åt barnen på dagtid. Saker man tyckte om när man själv var barn och ung kommer upp till ytan igen och man kan få användning av sina gamla intressen. Det är roligt och utvecklande både för barnet och den vuxne.

När man har barn i olika åldrar får man försöka räcka till för alla. Det kräver lite planering och eftertanke. Jag tänker så att den lille är alltid i fokus. Det förstår alla stora barn också. Vi måste ta hänsyn till hans humör och försöka se till att han har det bra även om vi inte direkt ägnar oss åt honom. Han tycker inte så jättemycket om när vi sitter vid köksbordet och håller på med skolarbete men vi försöker lösa det så bra vi kan. Jag passar ofta på att hjälpa 9-åringen med hans läxor när lillkillen sover. Det är möjligt eftersom W kommer hem så pass tidigt från skolan att lillen inte vaknat än. Annars tar vi fram papper och pennor som han kan greja med. Lim, sax och papper funkar också bra. Att få lyssna på barnlåtar på Youtube kan hålla honom sysselsatt en stund också. Jag tycker att det är roligt att hjälpa barnen med deras läxor och hittar gärna på lite mer jobb åt dem för att fylla på med sådant jag tycker är viktigt. Att sitta och studera tillsammans är inte bara utvecklande men ger också tillfälle till olika diskussioner och gör att vi lär känna varandra bättre. Jag får träna på att vara lyhörd och att bli bättre på att förklara. Barnen lär sig förstås en massa saker, får arbetsdisciplin och upptäcker att det faktiskt är tillfredställande att lära sig behärska olika saker. I går blev det mest vanliga läxor som skolan delat ut. Det var matte och ordläxor och läsläxa och plugg till ett Islandsprov. 15-åringen däremot hade inga läxor alls men han är nu så intrimmad på att han ska göra något varje vardag att han själv bestämde sig för att repetera matematik inför ett prov som kommer om några veckor. Jag har köpt en fördjupningsbok och den räknade han ett kapitel i. Sedan översatte vi tyska tillsammans. Vi arbetar i en gammal bok från 50-talet. Det är korta texter som ska översättas, både till svenska och tyska. Jag har glömt bort mycket av den tyska jag kunnat en gång i tiden så vi arbetar tillsammans. Tänker, slår i ordböcker och grammatik… Vi arbetar med tyskan 1-2 ggr/veckan och vi båda tycker att det är roligt. Det har blivit som en sport att försöka tänka på allt! Tyskan är ju sån – det är som att lösa ett matematikproblem och man får inte förbise någonting! Jag glädjer mig åt at jag har möjlighet att vara hemma även för mina stora barn. Jag tycker om att kunna ge dem av min tid på dagen när vi fortfarande är pigga och har arbetslust!

Min hemmaförskola!

För ett tag sedan stötte jag på ordet ”hemmaförskola” på hemmaföräldrarnas fb-sida. Jag hajade till lite vid ordet och min spontana reaktion var att det verkade lite, ja vad ska jag säga, onödigt. Jag fick alla möjliga bilder i huvudet – att vi hemmaföräldar på något sätt ska härma förskolan. Och jag måste erkänna att jag inte är särskilt förtjust i typiska förskoleaktiviteter. Jag tycker helt enkelt att det är rätt tråkigt att sitta i ringar och sjunga sånger, räkna frukter vid mellanmålet osv. Men sedan har jag funderat på det där ordet och tänker att det är ju ett jättebra ord. Jag som har varit hemma med mina barn i stort sett 15 år bedriver ju faktiskt en slags hemmaförskola och även en slags skola för mina äldre barn. Jag gör en massa saker som hjälper mina barn att utvecklas och lära sig saker. Varför ska jag låta förskolan ha monopol på att tro att det bara är där barnen kan lära sig, ta de första stegen på det livslånga lärandet? Varför ska inte jag som mamma kunna känna samma stolthet över vad jag gör? Och varför ska inte jag kunna se och tala om vad jag gör tillsammans med och för mina barn? Därför har jag börjat gilla det där ordet och numera tänker jag att jag har en hemmaförskola! Jag är helt enkelt en frilansande pedagog som arbetar helt ideellt!

Det som är så bra med min hemmaförskola är att jag inte behöver ta hänsyn till annan personal eller en stor barngrupp. Jag tar hand om ett litet barn och några större. På förmiddagarna är jag och min 2-åring helt ensamma hemma. Jag kan då följa mitt barn i hans lust och humör. När det passar stoppar jag in lärorika moment. Det kan röra sig om att sjunga, rita, läsa i en bokstavsbok, räkna fingrar, tår eller andra saker.

En annan fördel med min hemmaförskola är att jag har mitt barn med mig i alla mina sysslor och därför blir egentligen allt vi gör ”undervisning”. Min hemmaförskola är en äkta, naturlig miljö som inte är speciellt anpassad för barn. Här finns massor av saker som är utvecklande att få greja med. Det finns grytor och pasta i skåpen. Världens bästa leksaker för små barn. Här finns knivar som man tillsammans med mamma kan få öva sig på att hantera (säkert förvarade annars). Här finns en trappa att öva sig gå i. Lilleman har övat ända sedan han kunde krypa. Jag som pedagog har låtit honom försöka själv men ändå varit alldeles bakom för att ta emot om något går fel. Nu när han är 2 går han precis som en vuxen – vänd i färdriktningen och utan att hålla i sig!

Min hemmaförskola är en tillåtande miljö. Här kan man få klättra på stolar, stå vid spisen och hjälpa till när jag är bredvid, hoppa i sängar och soffor, sitta på köksbordet, göra gymnastik på vardagsrumsmattan… Jag låter mina barn utveckla sina kroppar genom att de har frihet att röra sig både inomhus och utomhus.

Jag glädjer mig varje dag över att jag har möjlighet att kunna vara tillsammans med mina barn på dagtid och själv få ta del av och bidra till deras utveckling.