Vinter och kyla är här!

Vinter och kyla har nu anlänt, dock har vi inte fått mycket snö, lite vitt så man kan dra en pulka i gräset bara! Minstingen i huset har svårt att röra sig ute i kylan med alla kläder på och vill inte ha vantar på sig, därför får vi gå ut och in kortare pass! Det är skönt att vi kan styra våra tider och ta dagarna som dem kommer! Pappa i huset samlade snö och byggde ett gupp ute som vi drar barnen över och dem skrattar och jublar.
Vi har även byggt en stor gunga utan en sjpall som alla tre pojkar får plats i, den är toppen den! Barnen var givetvis med att skruva och såga och sätta dit repet. Planerar att måla den också men det får vänta till våren!

Igår gjorde vi bubblor utomhus som blev stora och fina!
Recept:
8 dl vatten
2 dl yes diskmedel
½ dl sirap
Utav piprensare gjorde vi olika figurer att blåsa bubblorna med, vi konstaterade att vi inte behövde ens blåsa eftersom det blåste så ute!
När det blåser som mest tar vi skydd i garaget och snickrar vid snickarbänken lite, just nu är det poppis att göra svärd, barnen täljer och skruvar ihop själva, sågen hjälps vi åt med!
Vi har fått mycket ved av morfar så ofta startar vi upp elden ute i vår eldkorg, det ger skön värme för frusna händer och blir mycket rolig kol efteråt att måla ute med! Grillar korv händer titt som tätt att vi gör där med, barnen gillar att grilla med sina grillpinnar!

I lördags var vi hos mormor och gick där ner till sjön och plockade med oss stora isbitar hem, isen fick åka på pulkan under promenaden hem och sedan i pulkan hem till oss i bilen, (viktigt att ta med den hem), dem smälte inte i bilen som tur var! Mormor bor granne med en lite större slänt där vi kunde åka bob och pulka om och om igen!
Inne pysslar vi mycket, äldste sonen på 5 år är väldigt pysslig av sig och hittar på mycket pyssel själv. Häromdagen kom han och hade gjort klippdockor och byggde upp en liten scen och hade teater för oss! Idag strök jag fyra pärlplattor. Blivande 4 åringen pärlar inte ännu med mönster och färgkombinationer men det gör 5 åringen. Det är så intressant att följa deras utveckling på nära håll hela tiden. Vissa saker snappar den yngre upp fortare!
På kvällarna efter middagen får våra barn mycket spring i benen, idag som många andra gånger tog dem två stolar med mammas mopp emellan i hallen och sysselsatte sig med höjdhopp. För att lillebror på två år skulle kunna hoppa fick dem sänka lite och klura på hur dem skulle kunna göra det!
Våra tre pojkar är väldigt måna om varandra och vet precis vilka behov var och en har! Fint att se att dem får så fin kontakt!

Vardagarna för vår familj ser ut som så att måndagar är vi ute på förmiddagen, på eftermiddagen är ena sonen på barntimmar på em, då passar vi andra på att besöka biblioteket under tiden och handla.
På tisdagar brukar vi åka till öppna förskolan på fm, då får vi gå ut på em , på kvällen gympar en av sönerna!
Onsdagar brukar vi ha en riktig hemmadag då vi brukar baka bröd och göra köttbullar exempelvis!
Torsdagar besöker vi en annan öppen förskola!
Fredagar brukar vi plocka upp på lekrummet, handla, göra något fredagsgott!
Lördagar nu framöver kommer äldste sonen gå på simskola på fm, vi kommer nog passa på att bada alla, det gillar barnen.
Söndagar varierar väldigt! Ofta storstäd blandad med mycket lek, då är pappa hemma.

Barnen är med och gör ALLT som vi gör i vardagen, lagar mat, bakar, gör rent pannan, tvättar bilen, diskar, tvättar och städar! När man går hemma blir man väldigt duktig på att göra flera saker samtidigt, laga mat samtidigt som man kör ett Rörispass med barnen är simpelt! Vika tvätt samtidigt som vi leker gömma nycker går som en dans! Para ihop strumpor blir strumpmemory, hitta två lika!
Men viktigast av allt, vill vi vara hemma och mysa en heldag då gör vi det, vi stressar inte utan tar dagen som den kommer!

Elliot har blivit duktig på att räkna och vill gärna leka matte med mammas fina stenar!

IMG_20131020_112724

Vinterlek hos mormor!

1555438_10151954403223823_401894339_n

Annonser

Rollekar och en hel massa tankar om lek och dokumentation

 Vår lilla 2,5-åringa leker allt mer och allt bättre på egen hand. Ofta börjar lekarna med att vi sitter tillsammans med något. Han tycker om alla möjliga saker – lego, bilar, klossar, järnväg… Nu senast plockade jag fram alla gamla plastdjur som hans storebröder lekte mycket med när de var små. Vi tittade på dem och pratade om vad det var för djur. Eftersom vi var och tittade på riktiga grisar ganska nyss så var han mest förtjust i just grisarna. När vi lekt en stund och jag märker att hans egen fantasi och hans egna idéer har kommit igång brukar jag meddela honom att jag bara ska gå och fixa med någonting och att jag kommer tillbaka snart. ”OK” brukar svaret bli. Sen brukar han fortsätta leken på egen hand.

Det var roligt att titta på honom och tjuvlyssna när han lekte med djuren. Han ställde upp dem i rader. Han provade att ställa upp dem efter sort. Han pratade hela tiden. Han använde djurens namn och lät dem göra olika saker.

Han lät en krokodil äta upp en liten gris. Han grejade länge med att få in den stackars grisen i krokodilens mun och skrattade lite rått när han lyckades. 

 Sen blev han väldigt ömsint och bestämde att den stora grisen var väldigt trött och ledsen. Han hämtade en handduk i linneskåpet och bäddade ner grisen. Han pratade mjukt och fint och klappade på den ledsna grisen tills den kände sig bättre!

 

Jag tänker att det är fantastiskt att ett litet barn har så mycket inom sig. Det finns där och växer och utvecklas av sig självt bara barnet får vara ifred i en miljö där barnet är tryggt och kan slappna av.

 

Jag märker nu att jag jobbat lite som en förskollärare. Det är ju inne att man ska dokumentera allt vad barnen gör. Det har jag gjort nu! Jag gör det för att jag tycker att det är roligt att skriva om det jag har omkring mig och för att jag vill uppmärksamma mig själv på vad mitt barn lär sig utan att gå i förskola. Egentligen är det ju helt meningslöst att skriva ner det här. Det är inga konstigheter. Inget mirakel (fast på sitt eget lilla vardagliga vis är det ju just ett mirakel som jag får vara med och ta del av!) utan något helt naturligt. Utan ett enda spår, utan ett enda foto, en enda skriven rad så har det hänt! Jag som mamma vet att det har hänt och jag kan berätta för pappan och syskon och mormor och morfar och farmor om vad vår lille krabat har gjort på dagen när de inte är med. Vi kan le tillsammans och tala om hur fantastisk han är och han ser vår värme i våra ögon och våra leenden och vi tar upp honom i våra famnar och glädjen strömmar över honom och genom oss. Det behövs ingen dokumentation till det – bara gemenskap!

 

 

Lek med bokstäver!

Minstingen tycker om bokstäver. Han gillar att plocka med magnetbokstäver, lägger bokstavspussel med hjälp och tycker om att läsa i bokstavsböcker. Han förstår ju inte att det är bokstäver det är fråga om. För honom är det förmodligen en bild precis som alla andra bilder. Han ser en bild på en hund och fastän att det inte är en riktig hund så kan han tolka bilden och förstå att det är just en hund. Jag tror att det funkar så med bokstäverna också. De är förstås svårare att tolka än andra bilder eftersom de inte visar vad de betyder. Men han gillar dem i alla fall! Han har lärt sig att känna igen några stycken. Lättast är I och O och S och R. De kan han bra. Han kan fler, men inte alltid. Nästan alltid känner han igen M och N och U och A. Jag tror att han inte har kapacitet att lära sig fler bokstäver just nu. Det finns liksom inte plats för fler så abstrakta bilder. Jag tänker inte att han ska lära sig läsa. Jag tänker bara att det är kul! Vi läser och ljudar och tittar och ritar och pusslar. Lika gärna som vi ritar en bil kan vi rita ett o. Kanske kommer han att ha nytta av det sen. Kanske blir det lättare att knäcka koden senare. Men egentligen spelar det ingen roll. Så länge det är kul gör vi det!

 

 

 Här ritar vi O:n! Det är väldigt roligt! Roligast var att rita stora O:n med små O:n inuti!

 

 Storebror har inget eget rum utan delar med en annan storebror. Han har dock ett litet krypin med plats för sina leksaker och böcker. En säng finns där också men den har ingen sovit i. Den är bra att ha kramdjur i och den funkar bra som fartyg, rymdskepp, fängelse och sånt. Nu har i alla fall storebror fått ett skrivbord och där sitter han och skriver och klipper och så. Han har hurtsar med plats för etiketter i och de satt han och gjorde i ordning härom dagen. Han sorterade sina saker och lade allting på sin plats. En sorts saker i varsin låda. Sedan satte han dit etiketterna. Lillebror vill förstås vara med och han ritade ”bokstäver” han också på små lappar.

 

Det är roligt med bokstäver och ord och papper och pennor. Det smittar av sig när någon sätter igång!

Empatiträning!

Min lilla 2,5-åring jobbar med sina känslor för fullt. Åldern kallas ju trotsåldern men jag gillar inte det ordet riktigt. Han håller på att bli stor bara. Han vet vad han vill och han har gott minne. Han vet vad alla andra gör och vill göra samma. Ibland krockar våra viljor. Det är inte farligt och inget att hetsa upp sig för. Men precis som han tränar sin vilja tränar han också en massa andra saker. Empati är ett stort ”arbetsområde” just nu. Han älskar alla sina kramdjur och använder dem för att träna på känslor och omsorger. De matas, bäddas ner, tas med på cykelturer… Igår tog han sig an en liten råtta. Han lindade in den i en handduk och bar runt på den. Han pratade om sin råtta ”den är väldigt fin” och ”den är väldigt snäll” och den behövde mycket omvårdnad.

 

 Lillen är även omtänksam mot människor, inte bara kramdjur. När någon slår sig och får ont kommer han genast och kramar och pussar. När någon av någon anledning är ledsen är han där och stryker och klappar på huvudet. När jag häromdagen skurade golvet var jag så trött att jag pustade och nästan jämrade mig lite – genast kände jag små armar runt min bröstkorg. Lillen höll om mig och stöttade mig så jag skulle orka färdigt.

 

Det är fantastiskt att medmänskligheten och viljan att hjälpa, trösta och stötta andra finns hos så små barn. Hur kan det vara möjligt? Behöver man lära sig det? Kan man lära ut det? Jag tror inte att man kan lära ut det eller att man behöver ha någon plan för att lära ut det. Jag tror att det är enkelt. Om barnet möts av medkänsla och empati kommer barnet att utveckla samma känslor. Om barnet blir tröstat när det är ledset, kramas om när det har ont, tas på allvar när det är jobbigt då kommer barnet att ge kärlek och omtanke tillbaka.

En högtidlig dag

Där går dom tågande, alla barnen. Flaggorna i högsta hugg och det är glada och förväntansfulla. -Hur ska han se ut? har han krona? åker han i en pumpa? Till å med mina stora killar verkar tycka det är spännande.

Min lille kille  håller fröken i handen. Jag får en mammakärleksklump i halsen och börjar nästan gråta.

De ställer sig på en lång rad och ut kommer dom…kungen och drottningen!!

Min lillkille står där lite bakom de andra som om han är rädd att den där kungen som ser ut som en vanlig gubbe skulle råka hälsa på honom, men han viftar med sin flagga högtidligt och stolt.

min mellan sa att drottningens mun såg ut som ett streck.

Men en historisk dag var det iallafall att fått träffat kungen .

-länge leve kungen sa 2 åringen i vagnen och man må tycka vad man vill om monarki men det var som sagt en speciell dag och det slog mej hur viktigt det är för barnen att få känna de där högtidliga ibland, och att känna sig sedda och viktiga.

En del står där i livet och viftar med sina flaggor men ingen ser , de ropar men ingen hör, de sträcker ut sin famn men får ingen kram.

Jag tittar mot de mina och de ler

bekräftelse åt båda håll.

flaggan är hissad !

 

Historia är spännande!

Häromdagen hämtade jag och mina söner upp min farmor, vi kallar henne gamlafarmor numera! Hon ville åka till Raska-Minas stuga, en gammal stuga där det förr bodde en gammal dam. Stugan får man gå in och titta i och det finns gamla möbler och så kvar i den! Vi läste historien om stugan och damen som bott där. Vi såg en sopkvast byggd på gammalt vis! Treåringen konstaterade var man bakade bullarna! En GAMMAL spis! Historia och hur man levde förr har alltid beundrat mig. Min farmors mor, född 1898, som blev 104 år har berättat många minnen från sin barndom för mig. Hur man kunde överleva! Det var ju inte bara att gå till affären och handla sina varor precis! Även gamlafarmor berättar gärna för mig och barnen om hur det var förr och ur hon hade det! Väldigt glad att barnen får uppleva den äldre generationen, det känns viktigt för mig och barnen avgudar gamlafarmor. Fika hade gamlafarmor tagit med sig så vi satt utanför stugan och fikade i solen. Barnen sprang in och ut i stugan och upptäckte många saker. Vi skrev i gästboken som fanns där och köpte med oss ett vykort som föreställde stugan och en gammaldags dam. Efter detta tog vi en tur till Rude kulle, där fick vi vandra uppför ett berg, det var spännande för barnen, när vi kom upp hade vi utsikt långt långt bort! Efter denna tripp åkte vi hem och tog lunch för att orka ännu en utflykt på eftermiddagen! Vi åkte till badstranden och lekte, där la dem i bryggorna, så nu vet barnen hur det går till! Väldans spännande att se traktorn lägga i bryggor och farbröder som sprang runt i vattnet och grejade! Nästa tripp har vi redan bestämt sak gå till ett par grottor vi ska utforska!

1527_10151512585628823_700925641_n

998592_10151512574408823_969652432_n

1005964_10151512574893823_1974046636_n

1006191_10151512903503823_1911448705_n

1011738_10151512664748823_1396883621_n

Att klara något nytt!

elliot cyklar
Vår äldste son är nu 4,5 år, och full av energi. När han var 3,5 lärde han sig cykla på tvåhjuling, vi satte aldrig dit några stödhjul, vi sprang o sprang o efter knappt tio försök härute på gården så cykla han själv! Pappa kunde skruva av hjälphandtaget! Mamma och pappa stod och gapade och utbrast, han kan ju redan cykla! Det är ju nästan som i Lotta, Lotta som kan allt, Lotta från Bråkmakargatan! För någon vecka sen hittade vi en begagnad större cykel till han för det märktes att han växt ifrån den andra. Han är nu säker på cykel och bromsar utan problem. För en tid sedan vågade vi därför prova att cykla ute på vägen! Jag är stark i mina ben säger han, jag kan cykla långt! Vi drog iväg ett par kilometer och mamma skakade av rädsla, men han höll sig så fint på kanten och lyssnade när han skulle stanna. Vi pratade och pratade under tiden, underbar mysig stund! Efter detta har det blivit en cykeltur var och varannan dag! Vi lär oss om höger och vänster, inget mamma riktigt kan än påstår pappa när vi är ute i trafiken och mamma kör bilen…!
Nu svänger vi höger och mamma visar med armen för att visa för övriga trafikanter vart vi är på väg! När han senare har balansen att släppa en hand från styret vet han hur han ska göra! Nu är det bara mamma som gör det!
Igår cyklade hela familjen ner till campingen där det finns en liten lekplats, på vägen dit sjöng och pratade vi. Vi åker alltid förbi huset där mamma och pappa träffades (bodde grannar) det gillar barnen att höra om! Nere vid lekplatsen lekte barnen med ett par andra pojkar som var där en stund, dem lagade mat som jag sedan fick köpa!
På vägen hem tog vi en annan väg där vi stannade under en tunnel och hoade (eko)! Kommer det bilar här? Nej på denna vägen kommer inga bilar, här är det gång och cykelbana! Många frågor och vi får många tillfällen att prata om trafikvett! En del bilar saktar ner och en del gör det inte! Vi lär oss ta det försiktigt när det kommer trottoarkanter! Dem är farliga! Vi visar sonen hur det ser ut där det är lämpligast att köra upp eller ner, där det är asfalterat en liten bit upp så det inte blir så skarp kant! Nästa gång vi cyklar samma väg har han full koll på var detta är! Han visar också att han behärskar detta med att väja för gupp! Det såg ut som rena slalomcyklingen under en sträcka på banvallen där vägen var hemskt guppig!
Gupp gupp pappa, massa gupp säger sonen och skrattar! Ibland kan det hända att man får stanna, mamma tror att han är trött i benen och ska vila, NÄ kliar bara mig på näsan, hinner knappt stanna innan de små benen ivrigt trampar iväg igen!
Vi har lyckan att äga en cykelkärra så jag får lätt med mig alla barnen själv på dagarna om vi vill ut och cykla. För barnen är det viktigt att vi har picknick med oss! Ibland cyklar vi till lekplatsen, ibland ner till sjön för att se om vi ser några fiskar, eller bara doppa tårna i sjön!
Ibland plockar vi blommor utmed vägen, just nu är det mycket hundkex vi ser!
Igår kväll när vi cyklade hem matade sonen kossorna med lite gräs, då kom vi in på att dem har flera magar, konstigt! Sen hade kossan väääääldigt lång tunga! Flugorna surra och snurra runt och på dem. Dessa små utflykter förgyller vår familjs vardag, det är sådana saker man minns! Glädjen i att se sitt barn stolt kunna cykla lååångt, att se stoltheten i barnens ögon när dem klarar något de inte innan klarat. Det är dem små stunderna i livet man ska ta vara på!
Imorgon kommer barnens gamlafarmor och ska se på när sonen cyklar på sin STORA cykel! De är STORT!