Vi lär oss tillsammans!

lillen

Det är inte bara lillen som lär sig nya saker, han lär även mig något nytt varje dag. Genom att spendera mycket tid tillsammans med honom lär jag mig hur han fungerar och på så sätt blir jag en bättre pedagog till mitt barn. Han har två egna lärare som är specialutbildade i just ämnet Adrian, jag och hans pappa.

Mitt barn lär sig genom att experimentera ensam, han hittar någonting som intresserar honom och så kan han sitta på pilla med det nya intressanta i 2-3 timmar. Häromdagen så blev han intresserad av tvättkorgen. Han tömde ut all tvätt på golvet och plockade in det i korgen igen, sedan så tömde han den igen och fyllde korgen igen. Så höll han på i nästan en timma till han tröttnade och kom till mig för att sitta i knät och mysa en stund. Han gör så för att rensa huvudet efter en intensiv utforskningsperiod. Efter vilostunden så är han igång igen.

Lillen vill inte bli störd av andra under sina upptäcktsfärder, därför lämnar jag och hans pappa honom ifred. Det är viktigt för oss att han ska få det utrymmet. Får han ett syskon så ska vi göra vårt bästa att ge honom denna egentid där han utforskar för sig själv, för det är just vad vårt barn behöver.

Något annat som han har lärt mig är att inte säga nej, att sätta gränser för vad han får göra hemma hämmar ju honom i sina utveckling så vi har plockat bort allt ömtåligt och släpper honom fri. Vill han tömma tvättkorgen så får han göra det, vi hjälps åt att plocka ihop det sedan. Vill han öppna frysen och känna hur kallt det är inuti så får han det. Jag tycker att den extra elen det krävs av att ha en öppen frys en liten stund är ganska bra pris för den lärdom han får.

Han har lärt mig att inte alls tänka i negativa banor, för jag ser på honom hur mycket mer harmonisk han är när jag är positiv. Istället för att säga: ”Häll inte vattnet på golvet” så säger jag ”kan du hälla vattnet i glaset istället?”. Istället för att säga: ”rita inte på väggen” säger jag ”kan du rita på pappret istället?”.

Att vara hemmaförälder är en heltidsutbildning för mig, jag utvecklas, stimuleras och lär mig något nytt varje dag om mitt barn men också om mig själv.

 

 

 

 

 

 

Annonser

Vardagspedagogik och vanligt hederligt plugg!

Att vara hemmaförälder innebär att man måste bli flexibel och lära sig att både få något gjort i hemmet och samtidigt se till att barnen har det bra. Förälder och barn måste lära sig att samverka med varandra. Våra dagar ser nästan alltid likadana ut. På förmiddagarna när det bara är jag och 2-åringen hemma städar och tvättar vi. Lillkillen vet precis vad som ska hända och han växlar mellan att hjälpa till och leka själv. Han tycker om att vara nära mig och lekarna sker nästan alltid vid sidan av mig. Ibland går han in djupt i sina lekar. I morse läste vi en Nicke Nyfiken-bok om en brandstation efter att vi hade bäddat alla sängar och efter det tog jag fram alla brandbilar jag hittade. Han började leka och efter en stund var han absorberad. Jag brukar smyga därifrån då. Jag vet att om jag börjar prata och leka med honom då har jag förstört hans koncentration och det inre samtal som pågår i honom.

När förmiddagsarbetet är utfört brukar det vara dags att ge sig av för att hämta storebror från 6-års. Vi brukar gå i god tid eftersom jag inte vill behöva stressa på lillen. Han tycker mycket om att gå själv och då tar det sin tid även fast det inte alls är långt till skolan. Det är mýcket att titta på och förundras över. Igår hade vi turen att få se flygplan, ett par bussar, några hundar och dessutom stötte jag på en gammal arbetskamrat och stannade och pratade en stund med henne. När vi kom fram till skolan ville 6-åringen visa oss några teckningar inne i sitt klassrum och så pratade vi lite med hans fröken. Utanför finns en liten lekpark och där stannade vi också en stund. Den korta promenaden till och från skolan är alltså en fin och rolig aktivitet för både mig och 2-åringen. Han får i egen takt upptäcka sin närmiljö. Vi har tid att ta det lugnt och titta på och prata om det vi ser.

När vi kom hem gick vi över till grannen och tittade på deras kaniner. 2-åringen är helt fascinernad av dessa kaniner, två föräldrar och 5 små söta ungar, och kan stå länge, länge och bara titta!

När 2-årigen sov middag kom 6-åringen på att han ville lära sig spela piano. Jag har försökt några gånger att intressera honom för pianospelande men han har inte riktigt nappat. Men nu var det han som frågade mig. Hans storebröder spelar så mycket nu att han säkert har inspirerats av dem. Först satt vi bara och klinkade lite men sen tog jag fram Agnestigs första pianobok Vi spelar piano. M visste redan var tonen C fanns och vi tittade på hur den såg ut på notpappret.

Sedan lärde han sig D också. Två toner på vänsterhanden fick han lära sig också – C och H.

När han väl hade lärt sig dessa 3 toner kunde han med min hjälp spela ovanstående 3 låtar. Låtarna är ju väldigt enkla men han tyckte det var roligt, särskilt när jag sjöng till. En fördel med att vara hemma med sina barn är att man har tid att ägna sig åt barnen på dagtid. Saker man tyckte om när man själv var barn och ung kommer upp till ytan igen och man kan få användning av sina gamla intressen. Det är roligt och utvecklande både för barnet och den vuxne.

När man har barn i olika åldrar får man försöka räcka till för alla. Det kräver lite planering och eftertanke. Jag tänker så att den lille är alltid i fokus. Det förstår alla stora barn också. Vi måste ta hänsyn till hans humör och försöka se till att han har det bra även om vi inte direkt ägnar oss åt honom. Han tycker inte så jättemycket om när vi sitter vid köksbordet och håller på med skolarbete men vi försöker lösa det så bra vi kan. Jag passar ofta på att hjälpa 9-åringen med hans läxor när lillkillen sover. Det är möjligt eftersom W kommer hem så pass tidigt från skolan att lillen inte vaknat än. Annars tar vi fram papper och pennor som han kan greja med. Lim, sax och papper funkar också bra. Att få lyssna på barnlåtar på Youtube kan hålla honom sysselsatt en stund också. Jag tycker att det är roligt att hjälpa barnen med deras läxor och hittar gärna på lite mer jobb åt dem för att fylla på med sådant jag tycker är viktigt. Att sitta och studera tillsammans är inte bara utvecklande men ger också tillfälle till olika diskussioner och gör att vi lär känna varandra bättre. Jag får träna på att vara lyhörd och att bli bättre på att förklara. Barnen lär sig förstås en massa saker, får arbetsdisciplin och upptäcker att det faktiskt är tillfredställande att lära sig behärska olika saker. I går blev det mest vanliga läxor som skolan delat ut. Det var matte och ordläxor och läsläxa och plugg till ett Islandsprov. 15-åringen däremot hade inga läxor alls men han är nu så intrimmad på att han ska göra något varje vardag att han själv bestämde sig för att repetera matematik inför ett prov som kommer om några veckor. Jag har köpt en fördjupningsbok och den räknade han ett kapitel i. Sedan översatte vi tyska tillsammans. Vi arbetar i en gammal bok från 50-talet. Det är korta texter som ska översättas, både till svenska och tyska. Jag har glömt bort mycket av den tyska jag kunnat en gång i tiden så vi arbetar tillsammans. Tänker, slår i ordböcker och grammatik… Vi arbetar med tyskan 1-2 ggr/veckan och vi båda tycker att det är roligt. Det har blivit som en sport att försöka tänka på allt! Tyskan är ju sån – det är som att lösa ett matematikproblem och man får inte förbise någonting! Jag glädjer mig åt at jag har möjlighet att vara hemma även för mina stora barn. Jag tycker om att kunna ge dem av min tid på dagen när vi fortfarande är pigga och har arbetslust!

Glimtar från en dag i min hemmaförskola!

Igår morse hittade 2-åringen en påse pop corn. Han tittade på den en stund och sedan öppnade han nästa skåp och tog fram pop corn-maskinen! Det var många veckor sedan vi poppade men han kom tydligen väl ihåg den! (minnesträning, språkutveckling när vi pratar om vad vi ska göra)

Jag tyckte att det var lite olämpligt att poppa en vanlig torsdagmorgon men jag hade inte mycket att sätta emot!

2-åringen fick hälla upp pop cornen och dra på maskinen. Sedan fick han en rolig stund när det surrade från maskinen och smällde och hoppade bland pop cornen. En plastgiraff fick titta på! (att mäta upp – matematik, språkutveckling, finmotorik)

Senare gick vi ut för att skotta snö! Lillen tyckte så mycket om att pulsa runt i den djupa snön. (grovmotorik)

Det var inte lätt..

…men han gav inte upp…

…fastän han fick krypa på slutet!

När lillen sov passade jag och 6-åringen på att baka kakor. M frågade hur många formar han skulle ställa fram. 24 sa jag. Han började räkna och formarna hamnade lite hur som helst. Jag tipsade om att han kunde ställa dem i rader – 4×6 – för att få 24. Han blev intresserad och kontrollräknade flera gånger.

Efter bakningen plockade vi fram kapsyler för att han skulle få prova hur ”radsystemet” fungerade. Jag bad honom lägga olika kombinationer, 2×2, 3×3, 4×2 osv. Sedan fick han kontrollera hur mycket det blev. Kul sätt att introducera gångertabellen! (matematik)