En hyllning till gamla svenska barnförfattare

Lillen har kommit i en ålder nu där han börjar intressera sig för sagor och böcker. Vi brukar gå till biblioteket ofta och jag började med att låna hem några nya kända barnböcker för att läsa för honom. Jag blev dock väldigt snabbt besviken, de flesta av dagens barnböcker handlar om en historia och genom den historien ska barnen lära sig det som författaren vill. Alla böcker verkar ha en klar och tydlig budskap och lämnar oftast inte så mycket för diskussion och eftertanke. Även om man med dessa böcker så klart kan diskutera massor också så tycker jag själv inte om att bli skriven på näsan och det vill jag inte heller att lillen ska bli. Barn är tänkande, mer än vi tror,  och kan filosofera, analysera kring ett ämne. För mig är det självklart att även barnlitteratur ska vara djup och ge barnen  tilltro. Jag vill presentera böcker som skapar djup eftertanke och reflektion för lillen. Jag vill inte att mitt han ska få klara budskap serverat till sig hela tiden.

Så jag började leta efter sådana böcker och hittade en skattkammare bland gamla författare så som Alice Tegnér:

Mors lilla Olle i skogen gick, rosor på kind och solsken i blick.
Läpparna små utav bär äro blå. ”Bara jag slapp att så ensam här gå!”

Brummelibrum, vem lufsar där? Buskarna knakar. En hund visst det är…
Lurvig är pälsen. Men Olle blir glad: Å, en kamrat, det var bra, se goddag!”

Klappar så björnen med händer små, räcker fram korgen: ”Se där, smaka på!”
Nalle han slukar mest allt vad där är: ”Hör du, jag tror, att du tycker om bär!”

Mor fick nu se dem, gav till ett skri. Björnen sprang bort, nu är leken förbi.
”Å, varför skrämde du undan min vän? Mor lilla, bed honom komma igen

Mors lilla Olle är en av mina favoritvisor, den berättar en berättelse som är väldigt djup och som barnen kan fundera kring. Jag minns att jag som liten funderade kring Olle och björnen. Vad som hände mellan dem och varför mamman skrek till. I den här berättelsen är det ingenting som skrivs barnen på näsan och barnet får mycket utrymme för reflektion.

Eller en annan av mina favoritvisor från Alice Tegnér:

Ett, två, tre, fyr, fem och sex och sju, ut i skogen tågar alla nu.
Far går först och Tummeliten sist, tyst det är, ej rörs en enda kvist.

Solen än ej stigit ur sin bädd, mörk är skogen, så man kan bli rädd.
Men se barnen, fast de är så små, tar sej nog fram i världen ändå.

Kära far och mor, godda’, godda’, gråt ej mera, vi mår alla bra.
Jätten sover, han oss inte ser, och vi tror han vaknar aldrig mer.

Texten är väldigt läskig men också fin. Det är en bra visa för barn att reflektera kring sina rädslor, kring föräldrars rädslor och kring allt läskigt runtomkring dem. Det går att tolka väldigt mycket ur denna text. Det är det som är så bra med texter som lämnar mycket kvar till läsaren att fundera på. Som liten så  funderade jag mycket på vad som hade hänt familjen när de gick i skogen i mörkret. Idag så tycker jag att den handlar om föräldraskap, att det är läskigt att vara förälder eftersom det finns många jättar där ute men det ändå kärleken till våra barn som gör det värt att leva med denna rädsla.

En annan av mina favoritförfattare är Lennart Hellsing.

Han har väldigt många bra visor som ger utrymme för eftertanke:

Urgamla Urban
vandrar i turban.
Nej, inte turban
det heter turban.
Urgamla Urban är muselman,
en urban
muselman
från Durban.
Nej, från Durban,
sa Urban.

Texten nedan är en av hans djupaste texter tycker jag, att skriva denna djupa text till barn tycker jag visar på vilken stor respekt han har för barns intelligens:

Rödbetan jäser i silverskål
– minns än sin ungdom bland dill och kål.

Rödbetan ligger på silverfat
– hellre den växte bland grön spenat.

Långt från sitt land och sin fosterjord
rödbetan blöder på mänskobord.

Annonser

Lite kluvna kalastankar

Där ligger det igen..ett sånt där fint kort med ballonger på och med lillkillens namn på. Jag får kluvna känslor, ena sekunden blir jag glad, glad för att han blir bjuden fast han inte svarar hejdå när de ropar hejdå till honom, fast att han inte är ett sk ”normbarn” som pratar med varenda kotte han knappt känner, problemet är att han ibland inte ens pratar med de kottar han känner….men de är en annan historia.

Jag går in med kortet, ler och säger: -Du har blivit bjuden på kalas igen!

Han skruvar på sig och tittar ned i marken. -Mamma,jag gillar ju inte sånt vet du.

Nej, du måste såklart inte säger jag…och tänker på hur jag ska skriva till föräldrarna utan att det ska låta som att jag har världens tråkigast unge, men innerst inne är jag glad att han också vågar följa sin väg.
Han vågar erkänna att han faktiskt inte tycker om kalas.

Han sa att de hade pratat om kalas i skolan och att han inte svarade på om han skulle ha kalas. Det var en fråga som var för jobbig att svara på gissar jag eftersom han inte vill ha barnkalas, vilket i de andra barnens öron säkert låter lite märkligt eftersom de flesta barn ÄLSKAR kalas. De till och med hotar varandra om de blir osams.

-Om inte du ger mej den dockan får inte du komma på mitt kalas osv…

Jag har flera barn och en av dem har varit på många kalas och även haft det själv, på senare år har han fått välja 2 kompisar och hittat på någon aktivitet istället tex leklandet eller bio.

Stora killen har heller aldrig varit någon kalaskille, däremot älskar de att fylla år och bjuda närmsta släktingarna och det älskar att gå och fira någon det känner väl som sin kusin eller moster eller liknande.

Men visst är det märkligt att vi byggt upp en norm av eller på hur barn bör vara och bör tycka är kul och tycker de inte de är dem lite udda…

Sen ska de ju få så mycket presenter också, dyrt och fint och det ska vara många barn och så många aktiviteter som det går på kort tid (de finns de som säger att lagom barnantal att bjuda är lika många som barnet fyller år). Sen är de ju hemskt när några bjuder alla utan en..ja hur man än vänder på sig så har man rumpan bak.

Jag står här som mamma och vill att mina barn ska bli bjudna fast de inte ens vill gå….

Vardag är underbart

Vi forstätter att njuta av tiden tillsammans vi får här hemma. Nu har snön börjat smälta bort så fläckvis har vi barmark. Igår togs brädor och hinkar och diverse andra grejer fram för att bygga en hinderbana, det fortsatte barnen med idag. Lite hjälp med brädan behövde dem annars klarade dem det mesta själva.
Idag byggde 4 åringen även en bana förklarade han, han tog fram gatukritor och började bygga en hopphage med bokstäver och siffror i, skrev olika bokstäver och läste upp för mig, siffran 2 ville han ha hjälp med, den är klurig, men 5 är lätt som en plätt. Sen visade han mig hur man skulle hoppa o konstaterade att man måste ha en kartong att krypa igenom i slutet. Eftersom vi inte har några mål brukar vi ha en kartong som fotbollsmål, men han ville helst att vi gjorde ett hål att krypa igenom ändå, så då fick det bli så! Jag skar ut en cirkel med en kniv åt honom. Efter att man har tagit sig fram på hopphagen, kröp man genom kartongen och sen skulle man hoppa över en stor traktor. Klart! Hoppa nu mamma! Mamma kommer INTE igenom kartongen dock…

Idag ville barnen göra naturtavlor, som barnen kom ihåg att vi gjort en gång för längesen, dem samlade naturmaterial ute i skogen både idag och igår. En del av grejerna var för stora och en del saker funkade inte att limma fast. Vi fick prova oss fram.

P1110822
P1110826

P1110828

P1110831<a

P1110756

Häromdagen läste vi en bok att man kunde så harbajs i en kruka, så de fick vi ju testa, fast vi hittade bara rådjursbajs, det fick bli bra det med. Varje dag vattnar vi och ser om det kommit upp något! Vad kommer att växa upp? Spännande! Vi sådde lite dekorationsgräs i en kruka med ifall det inte skulle dyka upp något i de andra krukorna…
Idag dök 4 åringen upp med en sked i munnen med en liten boll, sen gick han och balanserade detta. Vilken påhittig pojke jag har! Vet inte var han sett detta!
Ute på studsmattan hoppar vi på ett ben och gör kullerbyttor, när vi tröttnar sitter vi kvar och har lite sångstund, idag var det Pippisången och Mammas lilla kråka och Apsången vi sjöng.
Gömma nyckel är favoritleken här nu, 3-åringen vill gärna visa var han gömt den när det är hans tur! Men den store han sitter bara och fnissar medan vi andra letar och letar! Den leken brukar vi passa på att göra när vi lagar mat som står på spisen!
Om vi inte leker någon lek medan maten står på spisen brukar vi göra ”Röris”. Olika rörelser till musik, väldigt bra gymnastik, för både mig och barnen! Ibland tar vi det som morgongympa för och väcka kroppen!
Minstingen på ett år har nu full koll på var den rena disken ska läggas in, det brukar han hjälpa mig med. Minstingen övar sig väldigt mycket just nu på att klättra upp på stolar, bord och toalettstolar, trappor, ja allt man kan klättra på. Man får som min gamla fröken sa ha ”ögon i nacken”.

En resa i fantasins tecken

Häromveckan tog jag fram en filt, (hade ingen matta), som skulle föreställa en flygande matta! Bredvid i rummet ställde jag fram barnens lilla bord med två små stolar. Berättade för barnen att vi skulle åka till sagans värld och att där kan allt hända!
Kom o sätt er på flygande mattan som ska ta med oss på en resa! NU startar vi! Ut med armarna och se er omkring, ser ni vårt hus långt därnere killar? JA! Ser ni något mer? Oj där kom en fågel flygande, hej hej fågeln, Mamma där är pappas bil, ja titta därnere är pappas bil! Titta mamma, mormors hus, ja se där är mormors hus! Vinka till pappas bil och mormors hus! Vink vink! Nu börjar vi närma oss, nu får ni hålla i er killar! Åh åh åh åh hej! Landning! Vi är framme!
Nu ska vi se vad som kommer här! Titta här är ju bron som går till sätern där trollet bor!(VI har läst bockarna bruse mycket, en bok vi fick av morfar). Först fick minstingen vara lilla bocken Bruse, mellanpojken mellersta bocken Bruse och storakillen var stora bocken Bruse och jag låtsades vara trollet o la mig under bordet! Sedan dramatiserade vi hela sagan, om och om och om igen! Efterhand ville barnen byta karaktärer vilket vi gjorde!
Idag efter lunch sa jag till barnen att vi skulle leka någon lek efter vi plockat undan mat och disk, en stund senare ropar stora pojken att MAMMA! Kom och titta! Då hade han städat upp på hela golvet i lekrummet , lagt fram ”flygande mattan” och ställt fram rekvisitan till Bockarna Bruse! Underbart! Det var bara för mamma att byta röst och bli ett stort elakt och fult troll! Igen och igen och igen! Lilleman visade dessutom upp sina kunskaper i att klättra upp på stolen och upp på bordet!
Vad fick vi in för lärdom av detta då? Ja, minne, fantasi, motorik, språk, drama, matematik (störst minst mellan) mm…
En så enkel grej kan vara så spännande, rolig, och lärorik på samma gång!