Vi lär oss tillsammans!

lillen

Det är inte bara lillen som lär sig nya saker, han lär även mig något nytt varje dag. Genom att spendera mycket tid tillsammans med honom lär jag mig hur han fungerar och på så sätt blir jag en bättre pedagog till mitt barn. Han har två egna lärare som är specialutbildade i just ämnet Adrian, jag och hans pappa.

Mitt barn lär sig genom att experimentera ensam, han hittar någonting som intresserar honom och så kan han sitta på pilla med det nya intressanta i 2-3 timmar. Häromdagen så blev han intresserad av tvättkorgen. Han tömde ut all tvätt på golvet och plockade in det i korgen igen, sedan så tömde han den igen och fyllde korgen igen. Så höll han på i nästan en timma till han tröttnade och kom till mig för att sitta i knät och mysa en stund. Han gör så för att rensa huvudet efter en intensiv utforskningsperiod. Efter vilostunden så är han igång igen.

Lillen vill inte bli störd av andra under sina upptäcktsfärder, därför lämnar jag och hans pappa honom ifred. Det är viktigt för oss att han ska få det utrymmet. Får han ett syskon så ska vi göra vårt bästa att ge honom denna egentid där han utforskar för sig själv, för det är just vad vårt barn behöver.

Något annat som han har lärt mig är att inte säga nej, att sätta gränser för vad han får göra hemma hämmar ju honom i sina utveckling så vi har plockat bort allt ömtåligt och släpper honom fri. Vill han tömma tvättkorgen så får han göra det, vi hjälps åt att plocka ihop det sedan. Vill han öppna frysen och känna hur kallt det är inuti så får han det. Jag tycker att den extra elen det krävs av att ha en öppen frys en liten stund är ganska bra pris för den lärdom han får.

Han har lärt mig att inte alls tänka i negativa banor, för jag ser på honom hur mycket mer harmonisk han är när jag är positiv. Istället för att säga: ”Häll inte vattnet på golvet” så säger jag ”kan du hälla vattnet i glaset istället?”. Istället för att säga: ”rita inte på väggen” säger jag ”kan du rita på pappret istället?”.

Att vara hemmaförälder är en heltidsutbildning för mig, jag utvecklas, stimuleras och lär mig något nytt varje dag om mitt barn men också om mig själv.

 

 

 

 

 

 

Annonser

Min hemmaförskola!

För ett tag sedan stötte jag på ordet ”hemmaförskola” på hemmaföräldrarnas fb-sida. Jag hajade till lite vid ordet och min spontana reaktion var att det verkade lite, ja vad ska jag säga, onödigt. Jag fick alla möjliga bilder i huvudet – att vi hemmaföräldar på något sätt ska härma förskolan. Och jag måste erkänna att jag inte är särskilt förtjust i typiska förskoleaktiviteter. Jag tycker helt enkelt att det är rätt tråkigt att sitta i ringar och sjunga sånger, räkna frukter vid mellanmålet osv. Men sedan har jag funderat på det där ordet och tänker att det är ju ett jättebra ord. Jag som har varit hemma med mina barn i stort sett 15 år bedriver ju faktiskt en slags hemmaförskola och även en slags skola för mina äldre barn. Jag gör en massa saker som hjälper mina barn att utvecklas och lära sig saker. Varför ska jag låta förskolan ha monopol på att tro att det bara är där barnen kan lära sig, ta de första stegen på det livslånga lärandet? Varför ska inte jag som mamma kunna känna samma stolthet över vad jag gör? Och varför ska inte jag kunna se och tala om vad jag gör tillsammans med och för mina barn? Därför har jag börjat gilla det där ordet och numera tänker jag att jag har en hemmaförskola! Jag är helt enkelt en frilansande pedagog som arbetar helt ideellt!

Det som är så bra med min hemmaförskola är att jag inte behöver ta hänsyn till annan personal eller en stor barngrupp. Jag tar hand om ett litet barn och några större. På förmiddagarna är jag och min 2-åring helt ensamma hemma. Jag kan då följa mitt barn i hans lust och humör. När det passar stoppar jag in lärorika moment. Det kan röra sig om att sjunga, rita, läsa i en bokstavsbok, räkna fingrar, tår eller andra saker.

En annan fördel med min hemmaförskola är att jag har mitt barn med mig i alla mina sysslor och därför blir egentligen allt vi gör ”undervisning”. Min hemmaförskola är en äkta, naturlig miljö som inte är speciellt anpassad för barn. Här finns massor av saker som är utvecklande att få greja med. Det finns grytor och pasta i skåpen. Världens bästa leksaker för små barn. Här finns knivar som man tillsammans med mamma kan få öva sig på att hantera (säkert förvarade annars). Här finns en trappa att öva sig gå i. Lilleman har övat ända sedan han kunde krypa. Jag som pedagog har låtit honom försöka själv men ändå varit alldeles bakom för att ta emot om något går fel. Nu när han är 2 går han precis som en vuxen – vänd i färdriktningen och utan att hålla i sig!

Min hemmaförskola är en tillåtande miljö. Här kan man få klättra på stolar, stå vid spisen och hjälpa till när jag är bredvid, hoppa i sängar och soffor, sitta på köksbordet, göra gymnastik på vardagsrumsmattan… Jag låter mina barn utveckla sina kroppar genom att de har frihet att röra sig både inomhus och utomhus.

Jag glädjer mig varje dag över att jag har möjlighet att kunna vara tillsammans med mina barn på dagtid och själv få ta del av och bidra till deras utveckling.

Hemma hos en helt vanlig familj som valt att hålla sina barn hemma

Barnen (tre söner 4 år, 2,5 år, 11 månader) väcks inte här utan vi vaknar när vi vaknar och det brukar vara runt halvåtta, då ligger vi kvar i sängen och bara myser! Sen trippar vi ner och tittar på Bolibompa en stund innan vi startar dagen med frukost o vanligt morgonröj! Under frukost brukar vi tända ett ljus och äter i lugn och ro. Vi pratar om dagen och vad vi ska hitta på. Barnen brukar hjälpa till att duka och plocka undan och ta hand om disken!

Vi brukar titta på klockan under måltiderna för att se när pappa ska komma hem och räknar hur många timmar det är kvar och vad visarna ska stå på. Ibland ringer vi pappa och frågar vad han gör. Då får man öva på telefonnummer!

Minstingen i huset brukar sova tre timmar mitt på dagen, då brukar vi passa på att göra något pyssel, eller spela, måla, pussla, bygga Lego eller något liknande. Häromdagen gjorde vi exempelvis grodor o andra papperstallriksfigurer och sonen målade en tv som grodan tittade på! Små grodorna sången sjöngs givetvis eftersom den kom på tal när grodorna tillverkades!

Äldste sonen har börjat intressera sig för att skriva sitt namn och sätta upp notislappar överallt, han skriver gärna på sitt sätt handlingslistan! Ibland tittar vi tillsammans vad vi behöver handla och skriver upp det. Nyligen klippte vi ut siffror i tidningen och klistrade på ett papper och målade så många blommor som siffran visade och övade på att skriva dem. Tvåan var svår men femman va simpel!

Minstingen övningsgår runt väggar o bord och går med gåbilen och är fullt upptagen med det, han vill gärna ge saker och säga tack! Det kan vi göra om och om igen. Han hoppar fram på rumpan och försöker hinna ikapp sina bröder som är dem mest spännande som finns! Vi sjunger ofta imse vimse spindel och minstingen hänger med på rörelserna!

Ibland sätter sig mamma bara ner och vi leker björnen sover, gubben i lådan eller varför inte affär, ibland får vi göra pengar så mamma kan köpa glass! Vi rullar och kastar boll till varanda.

barr

Vi har nyligen lärt oss en ny ramsa som lär oss skillnaden på gran, tall och en! När vi lärde oss den var vi i skogen och då plockade vi hem material till detta och gjorde ett litet montage!  Detta satte vi upp på väggen i köket där vi sätter upp mycket pyssel vi gör så vi kan titta på det när vi vill! I skogen brukar vi ha Mullegympa och spela tärningspel där vi hämtar sex stenar, en pinne lång som vår tumme etc.! Ibland tar vi bara en promenad och barnen bestämmer vilket håll vi ska gå åt, vi övar höger och vänster och rakt fram!

Ibland hinner inte mamma hjälpa till med precis allt då får man lov att lära sig vänta på sin tur! Först hjälper mamma lillebror på med kläderna och sen är det din tur att få hjälp, men självklart tar man på sig så mycket man kan själv först!

När vi är hungriga låter vi saker stå kvar och kan fortsätta med det vi håller på med senare om vi vill det.

Det vi tycker är så bra i vår familj är att vi har så mycket tid tillsammans och att vi inte behöver stressa igenom dagen utan ta dagen som den kommer. Vi kan när vi vill åka och hälsa på Gamlafarmor som älskar att leka med barnen, Gamlafarmor har alltid något att berätta eller sjunga, Farmors lilla kråka är en favorit. Vi bjuder gärna hem vänner i barnens ålder och passar på att baka något gott at bjuda på! Träffa folk gör vi de dagar vi vill!

Barnen vet precis var allt i köksskåpen finns och vad som behövs för att ex slänga ihop en sockerkaka. Men ugnen måste mamma ta hand om!

Hur klarar vi oss ekonomiskt frågar sig många? Ja du, det är en bra fråga, mannen tjänar inget bra, en helt vanlig svensson lön? MEN, vi dricker ingen alkohol, vi är aldrig ute och festar, vi köper inga märkeskläder till oss själva, vi köper sällan kläder alls till oss vuxna, vi har inte massa tvkanaler, vi har inte nya smartphones och äter sällan ute, vi åker aldrig på utlandssemestrar, mannen har slutat spela golf vi har inga dyra gymkort. Visst får man en klump i magen i slutet på månaden när det är dags att betala räkningarna men på något vis så löser sig det ALLTID! Barnen har aldrig svultit! Tiden med barnen är viktigast för oss!

En extra bonus är att vi sluppit MÅNGA sjukdomar i och med att barnen är hemma och inte trängs på förskolan! Dessutom kan vi stanna upp och bara kramas när vi vill!

VI UMGÅS HELA FAMILJEN! OCH DET TRIVS VI MED! DYGNET RUNT!

Min familj!

Jag är mamma till sex pojkar mellan 15 och snart 2 år. Jag är hemmamamma och har varit det i stort sett ända sedan äldsta barnet föddes. Jag är också utbildad gymnasielärare och även 1-5-lärare. Jag är gift med min ungdomskärlek. Jag älskar mitt liv som hemmaförälder och jag älskar min stora härliga familj. Med sex killar i huset blir det mycket aktivitet och många intressen som dras igång och det är underbart att få vara med om all deras energi och vara med och stötta dem i deras idéer och talanger.

Jag har ständigt massor av idéer om vad jag borde göra tillsammans med dem och de flesta är av intellektuell art eftersom jag gillar att läsa om alla möjliga ämnen. Men under åren har jag kommit fram till att det är bättre att ”go with the flow”. Jag strukturerar inte vår tid tillsammans särskilt mycket. Barnen har så många idéer själva. Då vill jag inte störa i onödan.

Vissa saker ger jag mig inte på däremot. Läxor måste göras och märker jag att lärarna inte gör det de ska (vilket tyvärr inträffar ganska ofta) då gör vi det jag anser ska göras hemma. Det kan handla om att lära sig starka verb i engelska, komma igång med multiplikationstabellen lite tidigare, lära sig den svenska grammatiken osv. Jag ger mig inte heller med att det man åtagit sig det ska man sköta. Tar man musiklektioner måste man träna hemma annars är det ingen idé att betala för lektionerna. Och har man anmält sig ger man inte upp så fort det blir tråkigt. Först ska man anstränga sig.

Men för det mesta blir det lite som det blir. Tre av barnen är musikintresserade. Intresset väcktes av att vi såg filmen Amadeus för ett par år sedan. Då ville de lära sig spela piano. Då passade jag på förstås. Mina gamla pianoböcker kom fram och vi satte igång. När de lärt sig grunderna och rätt mycket mer började de ta lektioner.

För några veckor sedan såg vi ett program om antika Grekland och man pratade om Sokrates. Att Sokrates fick tömma giftbägaren var förstås väldigt otäckt och fascinerande och nästa dag googlade vi och skrev in vad vi fick reda på i vår bok om ”berömda människor”. Det är nog så vi jobbar här. När intresset dyker upp då passar jag på att fylla på. Ibland blir det inte så mycket mer men ibland väcks ett äkta intresse.

Några intressen har blivit bestående. 15-åringen som var ensam med mig i nästan 2,5 år utvecklade tidigt ett datorintresse. Jag skrev mycket när han var liten och han fick sitta bredvid och greja i byrålådor för att vara sysselsatt. Men det dröjde inte länge förrän han intresserade sig mer för själva datorn och lärde sig tidigt att hantera mus och spela spel. Nu gör han filmer och redigerar dem med effekter och musik. Han har börjat nosa på att programmera. 13-åringen och 11-åringen är lidelsefullt intresserade av longboard och skateboard, ett intresse som inte kommer från mig men som jag tycker är spännande i alla fall. Gymnastik och idrott är något som alla barnen älskar. De fem äldsta går på karate tillsammans och det är roligt att ha ett gemensamt intresse. Freerunning är också något de äldsta barnen ägnar sig åt. 9-åringen och 6,5-åringen gillar det mesta som barn brukar göra. De bygger lego, leker krig, ritar, åker sparkcykel och skateboard, klättrar i träd, spanar på fåglar med kikare… Framför allt leker de med varandra. Det är härligt att få vara med på ett hörn och höra hur diskussionerna böljar fram och tillbaka. Ibland hettar det till men för det mesta brukar de själva klara av att reda ut misshälligheterna. Att leken får fortsätta är det viktigaste för dem. Lillen på snart 2 år är med lite här och lite där. Han ammas än och är en riktig mammagris. Han blir buren mycket och är med mig på det mesta jag gör. Ändå känner han sig så tydligt som en del av sin syskonskara. När vi ätit mat brukar alla storma iväg till sina grejer de höll på med innan måltiden. Varje gång springer han efter på sitt gulliga 2-åringsvis – benen går så fort att han nästan studsar fram. Han anser att han också ska vara med förstås! Och syskonen är så snälla (för det mesta i alla fall) och låter honom vara med nästan hela tiden. Jag frågar ibland om de inte tycker att det är jobbigt när han drar och trycker på allt. Men de bara svarar att visst är han jobbig ibland med han är ju så söt att det inte gör något! ”Man kan inte låta bli att bara älska honom!”

När jag märker att det vi gör tillsammans ger utdelning blir jag glad och stolt över både mina barn och mig själv. Före jul kom äldste sonen hem med A och B i nästan alla ämnen. Han är inte bara duktig utan genuint intresserad av de flesta av sina ämnen och diskuterar alla möjliga saker både med mig och min man och sina lärare. Min 11-årige son spelade piano för hela skolan på julavslutningen efter bara en termins riktiga pianolektioner. Han var väldigt nervös innan men spelade helt felfritt och med stor inlevelse. Då blir man nästan gråtfärdig av glädje över att jag har kunnat hjälpa sonen att hitta något han tycker om och dessutom peppa honom att våga visa vad han kan.

Tid för samvaro

Vi har barn i olika åldrar och vet att ges tid och utrymme för lek och samvaro lär sig barnen av varandra.
På ett lugnt och naturligt sätt.

På ett självklart sätt sitter lillasyster med när storasyster t ex övar på sin pianoläxa. Efter det sitter lillasyster och spelar för att hitta rätt i tonerna.

Nästa syster lyssnar när minsta lillan övar tonerna och då får också hon en känsla för musiken och sätter sig när platsen är tillgänglig för henne att spela.

Och så verkar det fungera i det mesta. Vi lär oss genom att vara tillsammans, genom att se och lyssna, ta in och vara delaktiga.

Ett naturligt och innerligt sätt att lära i lugn och samvaro.

En (o)vanlig måndag

Lugn morgon (där förvisso lillan på 1 år behagade att starta dagen redan kl 6).

Stora på 3 år sätter sig med lek- och lärdatorn en stund medan frukosten görs klar. Något senare frukost än vanligt då lillan fick en slurk välling i ottan och stora gärna leker en smula först på morgonen. Lillan har fått busa runt med pappa i väntan på att mamma och storasyster kommit upp.

När frukosten intagits sätter sig de små och tittar på ett avsnitt av Pippi Långstrump medan mamma gör i ordning sig själv och väskan inför dagens utflykt. I dag ska de tre tjejerna bege sig till öppna förskolan på förmiddagen. Innan vi går in passar vi på att få lite utomhusaktivitet i gungorna. Upp i himmelen ska det helst gungas och de små skrattar ljudligt och hjärtligt.

Väl inne i värmen igen är det fri lek som gäller. Stora har tagit sig an en kassaapparat och lägger olika leksaksmynt i den. Vi läser på mynten deras valörer. Lillan studsar runt på gummiåsnor och kastar boll. Sedan åker de små dockorna med tillhörande små stolar, skåp mm fram och stora är i gång med en av alla sina rollekar. Det ska ätas, nattas, sovas osv.

Dags för sångstund och lilla sätter sig med förtjusning i ringen. Stora är på bushumör och börjar hoppa/dansa med en något yngre tjej i mitten av ringen. Några sånger med passande texter sjungs och sedan får de lov att lugna sig något då det börjar spåra ur en gnutta 😉 Stora surnar till men kommer tillbaka efter en stund. Rytmik, sång, socialt samspel och motorik i all sin prakt.

Innan lunchen hinns det med lite bokläsning. Lillan provar lyckan i att klättra upp i rutschkanan.

Lunchen bjuder på viss hjärtklappning då lillan får sitta och leka med nötskålen som ”underhållning” – plocka ur och lägga i – eftersom vi har lite svårt med att få henne att äta mer än två, tre tuggor innan hon vill iväg igen. JA, jag VET. HUR många fel som helst i den meningen. Vänder mig om en sekund mot stora och jag hör lillan kippa efter andan. Får lätt panik men försöker behålla lugnet medan jag lyfter upp henne ur stolen, tittar forskande på hennes ansikte, lyssnar på andningen och lägger henne över knät för några bankningar i ryggen. Tror det ”bara” var en bit mat som hamnade fel – lillan verkade snabbt helt ok och tittade småleende lite undrande på mig – men oj, vad jag kände mig dum.

Promenaden hem, som i vanliga fall tar under halvtimmen, tar nu ca en timme. På storas initiativ ska varje skylt på vägen förklaras och avhandlas grundligt. Perfekt när lillan sover i vagnen. Vi stannar sedan till vid ”vår” pulkabacke och åker lite stjärtlapp tillsammans. Nyfikenhet, trafiklärande, frisk luft, lek och rörelse!

Hemmavid blir det sedan brevskrivning, då stora vill skriva till sin farmor och fråga om hon kan leka med henne på onsdag. Men hur ska farmor få brevet? Den egenhändigt ”skrivna” lappen läggs i kuvert och stora får sätta på frimärke. Adressen hjälper mamma till med att skriva dit (blir lite enklare för Posten då ;-)). Så ska stora få posta brevet nästkommande dag.

Lek- och lärdatorn åker fram en sväng igen och det räknas former, paras ihop ljud med bild och övas bokstäver. Lillan tittar intresserat på medan stora ”jobbar”. Efter en stund är det roligast att bara trycka på tangenterna hej vilt.

Radion skvalar och vi dansar runt i köket tillsammans.

Lillan kommer med några böcker och vi slår oss ner en stund och läser medan stora har plockat fram doktorsväskan.

Börjar bli dags att förbereda middagen och de små busar runt i lägenheten. Det åks skridskor på glasunderlägg och rollekarna tar form igen. Lillan hakar på stora med förtjusning. Ibland blir det gnabb om samma pryl. Mitt i middagslagandet springer vi runt och leker tjuv och polis (mamma är tjuven). Stora utbrister glatt: ”Mamma, det är kul att leka!”

Sedan vill stora hjälpa till med maten och då vill såklart lilla också göra det. Vi står nu tre tjejer vid spisen. Pappa har nu kommit hem och håller ett öga på lillan.

Under middagen avhandlas några Pippi-avsnitt och den sedvanliga energikicken de små verkar få efter middagen infinner sig med spring och lek i pappas sällskap. Avlutas med en ”plockrunda” (vilket möts av vissa protester) då vi tillsammans, efter förmåga, städar upp efter dagens lek inför kvällens godnattsagestund och nattning.

Det kan låta lite ”pluttenuttigt” alltihop och visst, denna dag klaffade det mesta och gick smidigt. Även om vissa måltider i vanlig ordning var lite trixiga, särskilt med att få lillan att äta mer än två tuggor och stora att inte drömma sig bort helt vid matbordet. Men allt har vi gjort i gemenskap av nära och kära och i vårt eget tempo. Och vem har sagt att det ska vara lätt hela tiden? Men tänk så mycket vi har upplevt och lärt oss (särskilt mamma i dag…) en helt vanlig måndag tillsammans.

I wanna rock

I vår familj älskar vi musik och vad är roligare än att rocka loss till riktigt bra musik. Vi sjunger och dansar varje dag till allt ifrån Astrid Lindgrens låtar, Judas Priest, Deadmaus och Babblarna. Allt är lika bra. Då jag ville bli rockstjärna när jag blev Metallicas kanske största fan på 90-talet så inskaffades även en gitarr. Jag kom inte längre än till att lära mig några intron men det är precis vad som behövs för att kunna bli rockstjärna i mitt vardagsrum idag sisådär 15 år senare. Lilla Snigel har bara två ackord och dessa bemästrar jag till fullo. Med Arvid, 17 mån på tamburin, så blir det nästan ett storband. Globen nästa!