Höst och höstpyssel i all enkelhet

Äntligen kom hösten på riktigt!

Vi tar på varmare kläder, går ut i skogen (rörelse) och lär oss om hösten – helt enkelt! Vi upplever, beundrar, känner på kylan, tittar, pekar, frågar, svarar, förundras och lär oss på olika vis!

promenad

Bara under en halvtimmes promenad en regnvädersdag hann vi prata om många olika teman: löv, träd, färger, årstider, kyla/värme, regn/vatten, kretslopp i naturen, skogen, vackert? Varför? (naturkunskap, språkutveckling)

Vi pratade om varför löven ändrar färg och ramlar ner. Vi pratade om att de ruttnar så småningom, att träden förbereder sig inför vintern. Vi fick träna oss på vad olika färger heter. Vi fick uttrycka oss om huruvida något är vackert eller fult – och att vi tycker olika ibland. Vi letade andra hösttecken, och pratade om kretslopp i naturen och alla årstiderna. Vi noterade att myrorna såg ut till att ha tagit semester. Sen började vi frysa och gick hem. (Vi lärde oss att även vi behöver anpassa oss till hösten).

Någon dag därefter hade hösten fått en gladare färg! Solen var åter framme!

höstträd

Då tok vi med oss några löv hem, som vi ville klistra upp på papper. Konstverken hänger fortfarande på kylskåpet.

Vi övade på att komponera bilder (bild och praktiska färdigheter) – och på vägen dit lärde vi oss även många andra saker!

Några exempel:

*Namn på färger

*Att dela med sig av lim, tape och löv så alla får några riktigt fina (empati, socialt samspel)

*Att beräkna storlek/antal i förhållande till papperet (matematik),

*Att uttrycka sig om vilka som var fina/stora/små/söndriga/mörka (språkutveckling)

*Att välja vilken sida man vill ha som ”baksida”

pyssel

 

Och i dag, då vi skulle på en helt annan slags utflykt, hittade vi även löv på vägen till och ifrån pendeltågsstationerna, som barnen ville ha med sig hem.

form och färg

Vi gladde oss över hösten, pratade om vilka färger vi hade hittat, studerade de olika formarna och pratade om att det finns många olika sorters träd och olika sorters löv! Tänk att några liknar små hjärtan, och vissa är till och med rosa på baksidan!

Annonser

Små barns kognitiva utveckling!

Det finns en mening som ständigt återkommer när man läser om de politiska partiernas syn på förskolan. Den där meningen återkommer också i föräldratidningar. Den går så här: ”barn som går på förskola får en bättre kognitiv utveckling än barn som fostras enbart i hemmet”. Den där meningen gör mig både arg och ledsen. Den står där den där meningen men det kommer inga förklaringar efteråt. Vad är det i förskolan som gör att barnen får den här bättre utvecklingen? Vad är det pedagogerna gör som inte föräldrarna gör? Vad är rent konkret som barnen lär sig?

Vi som är hemmaföräldar vet ju att det inte är så. Jag vet det i alla fall. Jag tänker på alla mina 6 barn. Några av dem har visserligen gått på förskola kortare perioder, 3 timmar om dagen. Jag märkte aldrig att de lärde sig något särskilt där som de inte lärde sig hemma. Jag vet däremot att de var tvungna att börja hävda sig bland de andra barnen. De fick börja kriga sig till en plats. De blev emellanåt missförstådda av pedagogerna. Det kan hända hemma också men hemma är chansen mycket större att missförstånden reds upp eftersom föräldern kan läsa av barnets reaktkioner bättre än en pedagog som har ansvar för många barn. Barnet vågar också berätta mycket mer för sina föräldrar än för ”främmande” vuxna. Jag har sett ett par av barnen bli tystare och tystare. De gav liksom upp när de förstod att de skulle vara där varje dag. Då tog jag hem dem och fick tillbaka mina glada barn. Jag har sett dem oroa sig för hur deras yngre syskon hade det. Hur de skulle klara sig bland alla större barn. Hur den yngre skulle klara sig utan en stor som tog hand om dem.

Jag har själv kunnat se hur mina barn har utvecklats och lärt sig saker varje dag i sin hemmiljö. Jag är ingen supermamma. Jag är inte särskilt intresserad av pedagogik. Jag planerar inte mitt prat så att jag ständigt utvidgar samtalsämnena. Jag jobbar inte enligt tematiska studier. Jag älskar däremot mina barn väldigt mycket. Jag tycker om att vara tillsammans med dem. Jag tycker om att prata med dem, busa och skratta med dem, lyssna på dem. Jag tycker om att ta hand om dem, tvätta dem, hjälpa dem att bli torra, ge dom god mat, se till att de har rena kläder och ett rent hem. Jag tycker om att ge dem frihet att utforska sina egna intressen, låta dem fundera över vad de vill göra, låta dem upptäcka vad de kan på egen hand. Jag tycker helt enkelt om att vara mamma!

Jag har en liten 2-åring just nu. Han har inte gått en dag på förskolan och kommer heller inte att göra det. Jag förundrar mig över hur mycket han har lärt sig. Hur stora språng han gör i sin kognitiva utveckling varje dag. Jag förundrar mig över hans förstånd, minne, humor, pratutveckling, fysiska utveckling… Han drar sina slutsatser, tränar sitt minne när vi pratar om vad vi har gjort och vad vi ska göra. Han tränar sin kropp i sitt hem, i trädgården, i skogen, på stan. Han tränar sitt uppförande tillsammans med mig, sina syskon, sina släktingar, i affärer, hos tandläkaren… Han lär sig nya ord varje dag. Han sjunger och spelar piano, han ritar med kritor och tuschpennor och vattenfärg och oljekritor. Han hjälper sin pappa att spika och gräva och tvätta bilen. Han lagar mat tillsammans med mig eller sin pappa.

Det är ju inget konstigt med allt han lär sig! Alla barn lär sig ständigt nya saker bara genom att de deltar i ett sammanhang helt enkelt. Om det inte vore så skulle vi människor inte ha klarat oss. Vi skulle ha gått under som art. Det mesta är alldeles naturligt och man behöver inte reflektera så mycket över vad barnet har för sig hela tiden. Men ibland förvånas man över hur mycket ett alldeles litet barn kan och förstår. Jag tänker på när min lille son ville ha en falukorvsskiva innan maten. Jag gav honom tre eftersom jag vet att han alltid vill ge till sina två minsta storebröder. Han såg bara två av dem eftersom två låg på varandra. Han tittade uppfordrande på mig och ”Macke” (som han kallar sin minsta storebror). Han kunde alltså förstå att tre barn och två korvskivor inte går! Han kan alltså inte bara räkna mekaniskt utan kan jämföra två mängder – den ena i hans hjärna (bröderna) och den andra i hans hand! Är det inte fantastiskt att barn helt på egen hand utvecklas på detta komplicerade sätt. De behöver ingen undervisning för att lära sig detta!

Att få vara med till fullo i ett vanligt vardagsliv är guld värt för barn. Det ger så otroligt mycket. Det ger framför allt närvaro och gemenskap. Men det ger också matematiska färdigheter, språklig utveckling, naturvetenskapliga upptäckter, praktiska färdigheter, finmotorik och grovmotorik… Det är sånt som alla mammor och pappor har vetat i sitt inre utan att någonsin sätta ord på det eller skriva en rapport om det. Det är så lätt och så roligt och så tillfredställande för både förälder och barn! Det borde också vara så självklart!

Vardag är underbart

Vi forstätter att njuta av tiden tillsammans vi får här hemma. Nu har snön börjat smälta bort så fläckvis har vi barmark. Igår togs brädor och hinkar och diverse andra grejer fram för att bygga en hinderbana, det fortsatte barnen med idag. Lite hjälp med brädan behövde dem annars klarade dem det mesta själva.
Idag byggde 4 åringen även en bana förklarade han, han tog fram gatukritor och började bygga en hopphage med bokstäver och siffror i, skrev olika bokstäver och läste upp för mig, siffran 2 ville han ha hjälp med, den är klurig, men 5 är lätt som en plätt. Sen visade han mig hur man skulle hoppa o konstaterade att man måste ha en kartong att krypa igenom i slutet. Eftersom vi inte har några mål brukar vi ha en kartong som fotbollsmål, men han ville helst att vi gjorde ett hål att krypa igenom ändå, så då fick det bli så! Jag skar ut en cirkel med en kniv åt honom. Efter att man har tagit sig fram på hopphagen, kröp man genom kartongen och sen skulle man hoppa över en stor traktor. Klart! Hoppa nu mamma! Mamma kommer INTE igenom kartongen dock…

Idag ville barnen göra naturtavlor, som barnen kom ihåg att vi gjort en gång för längesen, dem samlade naturmaterial ute i skogen både idag och igår. En del av grejerna var för stora och en del saker funkade inte att limma fast. Vi fick prova oss fram.

P1110822
P1110826

P1110828

P1110831<a

P1110756

Häromdagen läste vi en bok att man kunde så harbajs i en kruka, så de fick vi ju testa, fast vi hittade bara rådjursbajs, det fick bli bra det med. Varje dag vattnar vi och ser om det kommit upp något! Vad kommer att växa upp? Spännande! Vi sådde lite dekorationsgräs i en kruka med ifall det inte skulle dyka upp något i de andra krukorna…
Idag dök 4 åringen upp med en sked i munnen med en liten boll, sen gick han och balanserade detta. Vilken påhittig pojke jag har! Vet inte var han sett detta!
Ute på studsmattan hoppar vi på ett ben och gör kullerbyttor, när vi tröttnar sitter vi kvar och har lite sångstund, idag var det Pippisången och Mammas lilla kråka och Apsången vi sjöng.
Gömma nyckel är favoritleken här nu, 3-åringen vill gärna visa var han gömt den när det är hans tur! Men den store han sitter bara och fnissar medan vi andra letar och letar! Den leken brukar vi passa på att göra när vi lagar mat som står på spisen!
Om vi inte leker någon lek medan maten står på spisen brukar vi göra ”Röris”. Olika rörelser till musik, väldigt bra gymnastik, för både mig och barnen! Ibland tar vi det som morgongympa för och väcka kroppen!
Minstingen på ett år har nu full koll på var den rena disken ska läggas in, det brukar han hjälpa mig med. Minstingen övar sig väldigt mycket just nu på att klättra upp på stolar, bord och toalettstolar, trappor, ja allt man kan klättra på. Man får som min gamla fröken sa ha ”ögon i nacken”.

Vi lär oss tillsammans!

lillen

Det är inte bara lillen som lär sig nya saker, han lär även mig något nytt varje dag. Genom att spendera mycket tid tillsammans med honom lär jag mig hur han fungerar och på så sätt blir jag en bättre pedagog till mitt barn. Han har två egna lärare som är specialutbildade i just ämnet Adrian, jag och hans pappa.

Mitt barn lär sig genom att experimentera ensam, han hittar någonting som intresserar honom och så kan han sitta på pilla med det nya intressanta i 2-3 timmar. Häromdagen så blev han intresserad av tvättkorgen. Han tömde ut all tvätt på golvet och plockade in det i korgen igen, sedan så tömde han den igen och fyllde korgen igen. Så höll han på i nästan en timma till han tröttnade och kom till mig för att sitta i knät och mysa en stund. Han gör så för att rensa huvudet efter en intensiv utforskningsperiod. Efter vilostunden så är han igång igen.

Lillen vill inte bli störd av andra under sina upptäcktsfärder, därför lämnar jag och hans pappa honom ifred. Det är viktigt för oss att han ska få det utrymmet. Får han ett syskon så ska vi göra vårt bästa att ge honom denna egentid där han utforskar för sig själv, för det är just vad vårt barn behöver.

Något annat som han har lärt mig är att inte säga nej, att sätta gränser för vad han får göra hemma hämmar ju honom i sina utveckling så vi har plockat bort allt ömtåligt och släpper honom fri. Vill han tömma tvättkorgen så får han göra det, vi hjälps åt att plocka ihop det sedan. Vill han öppna frysen och känna hur kallt det är inuti så får han det. Jag tycker att den extra elen det krävs av att ha en öppen frys en liten stund är ganska bra pris för den lärdom han får.

Han har lärt mig att inte alls tänka i negativa banor, för jag ser på honom hur mycket mer harmonisk han är när jag är positiv. Istället för att säga: ”Häll inte vattnet på golvet” så säger jag ”kan du hälla vattnet i glaset istället?”. Istället för att säga: ”rita inte på väggen” säger jag ”kan du rita på pappret istället?”.

Att vara hemmaförälder är en heltidsutbildning för mig, jag utvecklas, stimuleras och lär mig något nytt varje dag om mitt barn men också om mig själv.

 

 

 

 

 

 

Vardagspedagogik och vanligt hederligt plugg!

Att vara hemmaförälder innebär att man måste bli flexibel och lära sig att både få något gjort i hemmet och samtidigt se till att barnen har det bra. Förälder och barn måste lära sig att samverka med varandra. Våra dagar ser nästan alltid likadana ut. På förmiddagarna när det bara är jag och 2-åringen hemma städar och tvättar vi. Lillkillen vet precis vad som ska hända och han växlar mellan att hjälpa till och leka själv. Han tycker om att vara nära mig och lekarna sker nästan alltid vid sidan av mig. Ibland går han in djupt i sina lekar. I morse läste vi en Nicke Nyfiken-bok om en brandstation efter att vi hade bäddat alla sängar och efter det tog jag fram alla brandbilar jag hittade. Han började leka och efter en stund var han absorberad. Jag brukar smyga därifrån då. Jag vet att om jag börjar prata och leka med honom då har jag förstört hans koncentration och det inre samtal som pågår i honom.

När förmiddagsarbetet är utfört brukar det vara dags att ge sig av för att hämta storebror från 6-års. Vi brukar gå i god tid eftersom jag inte vill behöva stressa på lillen. Han tycker mycket om att gå själv och då tar det sin tid även fast det inte alls är långt till skolan. Det är mýcket att titta på och förundras över. Igår hade vi turen att få se flygplan, ett par bussar, några hundar och dessutom stötte jag på en gammal arbetskamrat och stannade och pratade en stund med henne. När vi kom fram till skolan ville 6-åringen visa oss några teckningar inne i sitt klassrum och så pratade vi lite med hans fröken. Utanför finns en liten lekpark och där stannade vi också en stund. Den korta promenaden till och från skolan är alltså en fin och rolig aktivitet för både mig och 2-åringen. Han får i egen takt upptäcka sin närmiljö. Vi har tid att ta det lugnt och titta på och prata om det vi ser.

När vi kom hem gick vi över till grannen och tittade på deras kaniner. 2-åringen är helt fascinernad av dessa kaniner, två föräldrar och 5 små söta ungar, och kan stå länge, länge och bara titta!

När 2-årigen sov middag kom 6-åringen på att han ville lära sig spela piano. Jag har försökt några gånger att intressera honom för pianospelande men han har inte riktigt nappat. Men nu var det han som frågade mig. Hans storebröder spelar så mycket nu att han säkert har inspirerats av dem. Först satt vi bara och klinkade lite men sen tog jag fram Agnestigs första pianobok Vi spelar piano. M visste redan var tonen C fanns och vi tittade på hur den såg ut på notpappret.

Sedan lärde han sig D också. Två toner på vänsterhanden fick han lära sig också – C och H.

När han väl hade lärt sig dessa 3 toner kunde han med min hjälp spela ovanstående 3 låtar. Låtarna är ju väldigt enkla men han tyckte det var roligt, särskilt när jag sjöng till. En fördel med att vara hemma med sina barn är att man har tid att ägna sig åt barnen på dagtid. Saker man tyckte om när man själv var barn och ung kommer upp till ytan igen och man kan få användning av sina gamla intressen. Det är roligt och utvecklande både för barnet och den vuxne.

När man har barn i olika åldrar får man försöka räcka till för alla. Det kräver lite planering och eftertanke. Jag tänker så att den lille är alltid i fokus. Det förstår alla stora barn också. Vi måste ta hänsyn till hans humör och försöka se till att han har det bra även om vi inte direkt ägnar oss åt honom. Han tycker inte så jättemycket om när vi sitter vid köksbordet och håller på med skolarbete men vi försöker lösa det så bra vi kan. Jag passar ofta på att hjälpa 9-åringen med hans läxor när lillkillen sover. Det är möjligt eftersom W kommer hem så pass tidigt från skolan att lillen inte vaknat än. Annars tar vi fram papper och pennor som han kan greja med. Lim, sax och papper funkar också bra. Att få lyssna på barnlåtar på Youtube kan hålla honom sysselsatt en stund också. Jag tycker att det är roligt att hjälpa barnen med deras läxor och hittar gärna på lite mer jobb åt dem för att fylla på med sådant jag tycker är viktigt. Att sitta och studera tillsammans är inte bara utvecklande men ger också tillfälle till olika diskussioner och gör att vi lär känna varandra bättre. Jag får träna på att vara lyhörd och att bli bättre på att förklara. Barnen lär sig förstås en massa saker, får arbetsdisciplin och upptäcker att det faktiskt är tillfredställande att lära sig behärska olika saker. I går blev det mest vanliga läxor som skolan delat ut. Det var matte och ordläxor och läsläxa och plugg till ett Islandsprov. 15-åringen däremot hade inga läxor alls men han är nu så intrimmad på att han ska göra något varje vardag att han själv bestämde sig för att repetera matematik inför ett prov som kommer om några veckor. Jag har köpt en fördjupningsbok och den räknade han ett kapitel i. Sedan översatte vi tyska tillsammans. Vi arbetar i en gammal bok från 50-talet. Det är korta texter som ska översättas, både till svenska och tyska. Jag har glömt bort mycket av den tyska jag kunnat en gång i tiden så vi arbetar tillsammans. Tänker, slår i ordböcker och grammatik… Vi arbetar med tyskan 1-2 ggr/veckan och vi båda tycker att det är roligt. Det har blivit som en sport att försöka tänka på allt! Tyskan är ju sån – det är som att lösa ett matematikproblem och man får inte förbise någonting! Jag glädjer mig åt at jag har möjlighet att vara hemma även för mina stora barn. Jag tycker om att kunna ge dem av min tid på dagen när vi fortfarande är pigga och har arbetslust!

Glimtar från en dag i min hemmaförskola!

Igår morse hittade 2-åringen en påse pop corn. Han tittade på den en stund och sedan öppnade han nästa skåp och tog fram pop corn-maskinen! Det var många veckor sedan vi poppade men han kom tydligen väl ihåg den! (minnesträning, språkutveckling när vi pratar om vad vi ska göra)

Jag tyckte att det var lite olämpligt att poppa en vanlig torsdagmorgon men jag hade inte mycket att sätta emot!

2-åringen fick hälla upp pop cornen och dra på maskinen. Sedan fick han en rolig stund när det surrade från maskinen och smällde och hoppade bland pop cornen. En plastgiraff fick titta på! (att mäta upp – matematik, språkutveckling, finmotorik)

Senare gick vi ut för att skotta snö! Lillen tyckte så mycket om att pulsa runt i den djupa snön. (grovmotorik)

Det var inte lätt..

…men han gav inte upp…

…fastän han fick krypa på slutet!

När lillen sov passade jag och 6-åringen på att baka kakor. M frågade hur många formar han skulle ställa fram. 24 sa jag. Han började räkna och formarna hamnade lite hur som helst. Jag tipsade om att han kunde ställa dem i rader – 4×6 – för att få 24. Han blev intresserad och kontrollräknade flera gånger.

Efter bakningen plockade vi fram kapsyler för att han skulle få prova hur ”radsystemet” fungerade. Jag bad honom lägga olika kombinationer, 2×2, 3×3, 4×2 osv. Sedan fick han kontrollera hur mycket det blev. Kul sätt att introducera gångertabellen! (matematik)

Min hemmaförskola!

För ett tag sedan stötte jag på ordet ”hemmaförskola” på hemmaföräldrarnas fb-sida. Jag hajade till lite vid ordet och min spontana reaktion var att det verkade lite, ja vad ska jag säga, onödigt. Jag fick alla möjliga bilder i huvudet – att vi hemmaföräldar på något sätt ska härma förskolan. Och jag måste erkänna att jag inte är särskilt förtjust i typiska förskoleaktiviteter. Jag tycker helt enkelt att det är rätt tråkigt att sitta i ringar och sjunga sånger, räkna frukter vid mellanmålet osv. Men sedan har jag funderat på det där ordet och tänker att det är ju ett jättebra ord. Jag som har varit hemma med mina barn i stort sett 15 år bedriver ju faktiskt en slags hemmaförskola och även en slags skola för mina äldre barn. Jag gör en massa saker som hjälper mina barn att utvecklas och lära sig saker. Varför ska jag låta förskolan ha monopol på att tro att det bara är där barnen kan lära sig, ta de första stegen på det livslånga lärandet? Varför ska inte jag som mamma kunna känna samma stolthet över vad jag gör? Och varför ska inte jag kunna se och tala om vad jag gör tillsammans med och för mina barn? Därför har jag börjat gilla det där ordet och numera tänker jag att jag har en hemmaförskola! Jag är helt enkelt en frilansande pedagog som arbetar helt ideellt!

Det som är så bra med min hemmaförskola är att jag inte behöver ta hänsyn till annan personal eller en stor barngrupp. Jag tar hand om ett litet barn och några större. På förmiddagarna är jag och min 2-åring helt ensamma hemma. Jag kan då följa mitt barn i hans lust och humör. När det passar stoppar jag in lärorika moment. Det kan röra sig om att sjunga, rita, läsa i en bokstavsbok, räkna fingrar, tår eller andra saker.

En annan fördel med min hemmaförskola är att jag har mitt barn med mig i alla mina sysslor och därför blir egentligen allt vi gör ”undervisning”. Min hemmaförskola är en äkta, naturlig miljö som inte är speciellt anpassad för barn. Här finns massor av saker som är utvecklande att få greja med. Det finns grytor och pasta i skåpen. Världens bästa leksaker för små barn. Här finns knivar som man tillsammans med mamma kan få öva sig på att hantera (säkert förvarade annars). Här finns en trappa att öva sig gå i. Lilleman har övat ända sedan han kunde krypa. Jag som pedagog har låtit honom försöka själv men ändå varit alldeles bakom för att ta emot om något går fel. Nu när han är 2 går han precis som en vuxen – vänd i färdriktningen och utan att hålla i sig!

Min hemmaförskola är en tillåtande miljö. Här kan man få klättra på stolar, stå vid spisen och hjälpa till när jag är bredvid, hoppa i sängar och soffor, sitta på köksbordet, göra gymnastik på vardagsrumsmattan… Jag låter mina barn utveckla sina kroppar genom att de har frihet att röra sig både inomhus och utomhus.

Jag glädjer mig varje dag över att jag har möjlighet att kunna vara tillsammans med mina barn på dagtid och själv få ta del av och bidra till deras utveckling.