Höst och höstpyssel i all enkelhet

Äntligen kom hösten på riktigt!

Vi tar på varmare kläder, går ut i skogen (rörelse) och lär oss om hösten – helt enkelt! Vi upplever, beundrar, känner på kylan, tittar, pekar, frågar, svarar, förundras och lär oss på olika vis!

promenad

Bara under en halvtimmes promenad en regnvädersdag hann vi prata om många olika teman: löv, träd, färger, årstider, kyla/värme, regn/vatten, kretslopp i naturen, skogen, vackert? Varför? (naturkunskap, språkutveckling)

Vi pratade om varför löven ändrar färg och ramlar ner. Vi pratade om att de ruttnar så småningom, att träden förbereder sig inför vintern. Vi fick träna oss på vad olika färger heter. Vi fick uttrycka oss om huruvida något är vackert eller fult – och att vi tycker olika ibland. Vi letade andra hösttecken, och pratade om kretslopp i naturen och alla årstiderna. Vi noterade att myrorna såg ut till att ha tagit semester. Sen började vi frysa och gick hem. (Vi lärde oss att även vi behöver anpassa oss till hösten).

Någon dag därefter hade hösten fått en gladare färg! Solen var åter framme!

höstträd

Då tok vi med oss några löv hem, som vi ville klistra upp på papper. Konstverken hänger fortfarande på kylskåpet.

Vi övade på att komponera bilder (bild och praktiska färdigheter) – och på vägen dit lärde vi oss även många andra saker!

Några exempel:

*Namn på färger

*Att dela med sig av lim, tape och löv så alla får några riktigt fina (empati, socialt samspel)

*Att beräkna storlek/antal i förhållande till papperet (matematik),

*Att uttrycka sig om vilka som var fina/stora/små/söndriga/mörka (språkutveckling)

*Att välja vilken sida man vill ha som ”baksida”

pyssel

 

Och i dag, då vi skulle på en helt annan slags utflykt, hittade vi även löv på vägen till och ifrån pendeltågsstationerna, som barnen ville ha med sig hem.

form och färg

Vi gladde oss över hösten, pratade om vilka färger vi hade hittat, studerade de olika formarna och pratade om att det finns många olika sorters träd och olika sorters löv! Tänk att några liknar små hjärtan, och vissa är till och med rosa på baksidan!

Annonser

Älskade mor och farföräldrar

För att vi ska kunna vara hemma med vårt barn under året så brukar jag och lillens pappa jobba lite extra mycket under sommaren. Oftast brukar vi lyckas pussla ihop det ganska bra men i år så blev det svårare.

I pusslandet så fanns det en glapp på 3 timmar per dag som vi behövde hjälp med barnomsorg. Eftersom lillen har en stark anknytning till sin farfar och farmor så  frågade vi dem om de kunde ta hand om lillen de timmarna. Min svärfar som är pensionär gick gärna med på det. Sagt och gjort, vi flyttade in till svärföräldrarna och dagarna rullade på. Under de här månaderna så har vi märkt hur viktig relationen är till mor och farföräldrar och om relationen fungerar, hur starka banden kan bli mellan dem och barnet och herregud vad han har lärt sig mycket av dem!

Lillen 2.5 år pratade inte mycket tidigare, efter sommaren så pratar han bara finska (de kommer från Finland). Jag som inte kan så mycket finska har snabbt fått lära mig alla ord han kan (30-40 ord) för att förstå mitt barn, men det är bara roligt att lära sig nya språk 🙂

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Han har lärt sig att doppa huvudet i badet och ta sina första simtag av sin farfar, han har lärt sig att cykla på sin springcykel och det går riktigt snabbt nu. Hela sommaren så har han umgåtts med sin 6-åriga kusin som han leker väldigt bra med, något som vi sällan hinner att göra eftersom vi inte har tid att åka dit.

Han följde med sin Mummu och Vaari (mormor och morfar på finska) på en dagskryssning för pensionärer där han fick lära sig massor om båtar och slussystemet i Göta älv. När jag ser allt som han har lärt sig och all trygghet och närhet han har fått under sommaren av sina farföräldrar som jag och hans pappa inte hade lärt honom eller kunnat ge honom så inser jag hur viktiga de är i hans liv. Denna relation är någonting som jag aldrig vill att han ska vara utan. Relationen mellan generationerna till mor och farföräldrar är någonting som har funnit i århundraden och något mycket värdefullt för barnets utveckling. Alla har inte turen att ha bra och närvarande mor och farföräldrar till sina barn. Jag tycker bara att det är mycket viktigt att våra politiker börjar se hur viktig roll familjer, släktingar och föräldrar spelar i ett barns utveckling. Det finns inte bara ett sätt för barn att utvecklas, det finns tusentals sätt och vårt sätt med ett av många.

Ingen förskola i världen hade kunnat ge vår son det som hans farföräldrar har gett honom under hans liv eftersom han har fått vara där mycket av den tiden som vi har behövt barnomsorg istället för att vara på förskolan. Det betyder inte att det han har fått är bättre än förskolan men det är annorlunda. Olika typer av uppväxter resulterar i olika typer av människor och barn. Vi får en värld med olika färger, olika åsikter och variation i befolkningen. Varför är det så viktigt att barn uppfostras på samma sätt, enligt samma läroplan för att formas likadant? Varför är vår pedagogiska plan där vi försöker att bygga en by runt vårt barn med mycket lärande och utveckling sämre än förskolans läroplan? Nu pratar jag med er som vill ha 25 timmars obligatorisk förskola från 3 år.

Små barns kognitiva utveckling!

Det finns en mening som ständigt återkommer när man läser om de politiska partiernas syn på förskolan. Den där meningen återkommer också i föräldratidningar. Den går så här: ”barn som går på förskola får en bättre kognitiv utveckling än barn som fostras enbart i hemmet”. Den där meningen gör mig både arg och ledsen. Den står där den där meningen men det kommer inga förklaringar efteråt. Vad är det i förskolan som gör att barnen får den här bättre utvecklingen? Vad är det pedagogerna gör som inte föräldrarna gör? Vad är rent konkret som barnen lär sig?

Vi som är hemmaföräldar vet ju att det inte är så. Jag vet det i alla fall. Jag tänker på alla mina 6 barn. Några av dem har visserligen gått på förskola kortare perioder, 3 timmar om dagen. Jag märkte aldrig att de lärde sig något särskilt där som de inte lärde sig hemma. Jag vet däremot att de var tvungna att börja hävda sig bland de andra barnen. De fick börja kriga sig till en plats. De blev emellanåt missförstådda av pedagogerna. Det kan hända hemma också men hemma är chansen mycket större att missförstånden reds upp eftersom föräldern kan läsa av barnets reaktkioner bättre än en pedagog som har ansvar för många barn. Barnet vågar också berätta mycket mer för sina föräldrar än för ”främmande” vuxna. Jag har sett ett par av barnen bli tystare och tystare. De gav liksom upp när de förstod att de skulle vara där varje dag. Då tog jag hem dem och fick tillbaka mina glada barn. Jag har sett dem oroa sig för hur deras yngre syskon hade det. Hur de skulle klara sig bland alla större barn. Hur den yngre skulle klara sig utan en stor som tog hand om dem.

Jag har själv kunnat se hur mina barn har utvecklats och lärt sig saker varje dag i sin hemmiljö. Jag är ingen supermamma. Jag är inte särskilt intresserad av pedagogik. Jag planerar inte mitt prat så att jag ständigt utvidgar samtalsämnena. Jag jobbar inte enligt tematiska studier. Jag älskar däremot mina barn väldigt mycket. Jag tycker om att vara tillsammans med dem. Jag tycker om att prata med dem, busa och skratta med dem, lyssna på dem. Jag tycker om att ta hand om dem, tvätta dem, hjälpa dem att bli torra, ge dom god mat, se till att de har rena kläder och ett rent hem. Jag tycker om att ge dem frihet att utforska sina egna intressen, låta dem fundera över vad de vill göra, låta dem upptäcka vad de kan på egen hand. Jag tycker helt enkelt om att vara mamma!

Jag har en liten 2-åring just nu. Han har inte gått en dag på förskolan och kommer heller inte att göra det. Jag förundrar mig över hur mycket han har lärt sig. Hur stora språng han gör i sin kognitiva utveckling varje dag. Jag förundrar mig över hans förstånd, minne, humor, pratutveckling, fysiska utveckling… Han drar sina slutsatser, tränar sitt minne när vi pratar om vad vi har gjort och vad vi ska göra. Han tränar sin kropp i sitt hem, i trädgården, i skogen, på stan. Han tränar sitt uppförande tillsammans med mig, sina syskon, sina släktingar, i affärer, hos tandläkaren… Han lär sig nya ord varje dag. Han sjunger och spelar piano, han ritar med kritor och tuschpennor och vattenfärg och oljekritor. Han hjälper sin pappa att spika och gräva och tvätta bilen. Han lagar mat tillsammans med mig eller sin pappa.

Det är ju inget konstigt med allt han lär sig! Alla barn lär sig ständigt nya saker bara genom att de deltar i ett sammanhang helt enkelt. Om det inte vore så skulle vi människor inte ha klarat oss. Vi skulle ha gått under som art. Det mesta är alldeles naturligt och man behöver inte reflektera så mycket över vad barnet har för sig hela tiden. Men ibland förvånas man över hur mycket ett alldeles litet barn kan och förstår. Jag tänker på när min lille son ville ha en falukorvsskiva innan maten. Jag gav honom tre eftersom jag vet att han alltid vill ge till sina två minsta storebröder. Han såg bara två av dem eftersom två låg på varandra. Han tittade uppfordrande på mig och ”Macke” (som han kallar sin minsta storebror). Han kunde alltså förstå att tre barn och två korvskivor inte går! Han kan alltså inte bara räkna mekaniskt utan kan jämföra två mängder – den ena i hans hjärna (bröderna) och den andra i hans hand! Är det inte fantastiskt att barn helt på egen hand utvecklas på detta komplicerade sätt. De behöver ingen undervisning för att lära sig detta!

Att få vara med till fullo i ett vanligt vardagsliv är guld värt för barn. Det ger så otroligt mycket. Det ger framför allt närvaro och gemenskap. Men det ger också matematiska färdigheter, språklig utveckling, naturvetenskapliga upptäckter, praktiska färdigheter, finmotorik och grovmotorik… Det är sånt som alla mammor och pappor har vetat i sitt inre utan att någonsin sätta ord på det eller skriva en rapport om det. Det är så lätt och så roligt och så tillfredställande för både förälder och barn! Det borde också vara så självklart!

Varför vi firar påsk?

Vi har precis firat påsk, och på olika sätt har vi lärt oss mer om vad påsk handlar om. Vi har läst i Bibeln, deltagit i Gudstjänster, sjungit sånger och psalmer – och lekt oss genom påskhistorien här hemma med duplo. Barnen fick vara med på att bygga och spela upp historien, och både stora och små tyckte det var ett roligt sätt att leka och lära sig om påsk. Nedan  finns en liten bildvisning:

Jesus rir in i Jerusalem

Palmsöndagen: Jesus rider in i Jerusalem på en åsna. Folket hyllar honom som kung!

Jesus instifter nattvardenJudas går därifrånJudas får pengar för att förråda jesus

Skärtorsdagen: Jesus instiftar nattvarden; ”Kristi kropp för dig utgiven”, ”Kristi blod för dig utgjutet”. Judas lämnar gemenskapen, och får pengar för att förråda Jesus.

Jesus i getsemanelärjungarna somnar

Jesus och lärjungarna går till Getsemane för att be. Jesus ber, lärjungarna somnar.

arresterar jesusTar Jesus till fånga och förer han bort

Judas och soldaterna kommer! Judas kyssar Jesus. Soldaterna arresterar Jesus och tar honom med sig.

Jesus korsfästes

Långfredagen: Jesus korsfästas tillsammans med två rövare!

Jesus i gravenvakt framfor graven

Jesus dör, läggs i en grav, och en sten rullas framför graven, vakter vaktar den.

Jesus är uppstånden

Påskdagen: Graven är tom! Stenen är bortrullad, vakterna ligger på marken och en ängel berättar att Jesus är uppstånden!

En hyllning till gamla svenska barnförfattare

Lillen har kommit i en ålder nu där han börjar intressera sig för sagor och böcker. Vi brukar gå till biblioteket ofta och jag började med att låna hem några nya kända barnböcker för att läsa för honom. Jag blev dock väldigt snabbt besviken, de flesta av dagens barnböcker handlar om en historia och genom den historien ska barnen lära sig det som författaren vill. Alla böcker verkar ha en klar och tydlig budskap och lämnar oftast inte så mycket för diskussion och eftertanke. Även om man med dessa böcker så klart kan diskutera massor också så tycker jag själv inte om att bli skriven på näsan och det vill jag inte heller att lillen ska bli. Barn är tänkande, mer än vi tror,  och kan filosofera, analysera kring ett ämne. För mig är det självklart att även barnlitteratur ska vara djup och ge barnen  tilltro. Jag vill presentera böcker som skapar djup eftertanke och reflektion för lillen. Jag vill inte att mitt han ska få klara budskap serverat till sig hela tiden.

Så jag började leta efter sådana böcker och hittade en skattkammare bland gamla författare så som Alice Tegnér:

Mors lilla Olle i skogen gick, rosor på kind och solsken i blick.
Läpparna små utav bär äro blå. ”Bara jag slapp att så ensam här gå!”

Brummelibrum, vem lufsar där? Buskarna knakar. En hund visst det är…
Lurvig är pälsen. Men Olle blir glad: Å, en kamrat, det var bra, se goddag!”

Klappar så björnen med händer små, räcker fram korgen: ”Se där, smaka på!”
Nalle han slukar mest allt vad där är: ”Hör du, jag tror, att du tycker om bär!”

Mor fick nu se dem, gav till ett skri. Björnen sprang bort, nu är leken förbi.
”Å, varför skrämde du undan min vän? Mor lilla, bed honom komma igen

Mors lilla Olle är en av mina favoritvisor, den berättar en berättelse som är väldigt djup och som barnen kan fundera kring. Jag minns att jag som liten funderade kring Olle och björnen. Vad som hände mellan dem och varför mamman skrek till. I den här berättelsen är det ingenting som skrivs barnen på näsan och barnet får mycket utrymme för reflektion.

Eller en annan av mina favoritvisor från Alice Tegnér:

Ett, två, tre, fyr, fem och sex och sju, ut i skogen tågar alla nu.
Far går först och Tummeliten sist, tyst det är, ej rörs en enda kvist.

Solen än ej stigit ur sin bädd, mörk är skogen, så man kan bli rädd.
Men se barnen, fast de är så små, tar sej nog fram i världen ändå.

Kära far och mor, godda’, godda’, gråt ej mera, vi mår alla bra.
Jätten sover, han oss inte ser, och vi tror han vaknar aldrig mer.

Texten är väldigt läskig men också fin. Det är en bra visa för barn att reflektera kring sina rädslor, kring föräldrars rädslor och kring allt läskigt runtomkring dem. Det går att tolka väldigt mycket ur denna text. Det är det som är så bra med texter som lämnar mycket kvar till läsaren att fundera på. Som liten så  funderade jag mycket på vad som hade hänt familjen när de gick i skogen i mörkret. Idag så tycker jag att den handlar om föräldraskap, att det är läskigt att vara förälder eftersom det finns många jättar där ute men det ändå kärleken till våra barn som gör det värt att leva med denna rädsla.

En annan av mina favoritförfattare är Lennart Hellsing.

Han har väldigt många bra visor som ger utrymme för eftertanke:

Urgamla Urban
vandrar i turban.
Nej, inte turban
det heter turban.
Urgamla Urban är muselman,
en urban
muselman
från Durban.
Nej, från Durban,
sa Urban.

Texten nedan är en av hans djupaste texter tycker jag, att skriva denna djupa text till barn tycker jag visar på vilken stor respekt han har för barns intelligens:

Rödbetan jäser i silverskål
– minns än sin ungdom bland dill och kål.

Rödbetan ligger på silverfat
– hellre den växte bland grön spenat.

Långt från sitt land och sin fosterjord
rödbetan blöder på mänskobord.

Vi lär oss tillsammans!

lillen

Det är inte bara lillen som lär sig nya saker, han lär även mig något nytt varje dag. Genom att spendera mycket tid tillsammans med honom lär jag mig hur han fungerar och på så sätt blir jag en bättre pedagog till mitt barn. Han har två egna lärare som är specialutbildade i just ämnet Adrian, jag och hans pappa.

Mitt barn lär sig genom att experimentera ensam, han hittar någonting som intresserar honom och så kan han sitta på pilla med det nya intressanta i 2-3 timmar. Häromdagen så blev han intresserad av tvättkorgen. Han tömde ut all tvätt på golvet och plockade in det i korgen igen, sedan så tömde han den igen och fyllde korgen igen. Så höll han på i nästan en timma till han tröttnade och kom till mig för att sitta i knät och mysa en stund. Han gör så för att rensa huvudet efter en intensiv utforskningsperiod. Efter vilostunden så är han igång igen.

Lillen vill inte bli störd av andra under sina upptäcktsfärder, därför lämnar jag och hans pappa honom ifred. Det är viktigt för oss att han ska få det utrymmet. Får han ett syskon så ska vi göra vårt bästa att ge honom denna egentid där han utforskar för sig själv, för det är just vad vårt barn behöver.

Något annat som han har lärt mig är att inte säga nej, att sätta gränser för vad han får göra hemma hämmar ju honom i sina utveckling så vi har plockat bort allt ömtåligt och släpper honom fri. Vill han tömma tvättkorgen så får han göra det, vi hjälps åt att plocka ihop det sedan. Vill han öppna frysen och känna hur kallt det är inuti så får han det. Jag tycker att den extra elen det krävs av att ha en öppen frys en liten stund är ganska bra pris för den lärdom han får.

Han har lärt mig att inte alls tänka i negativa banor, för jag ser på honom hur mycket mer harmonisk han är när jag är positiv. Istället för att säga: ”Häll inte vattnet på golvet” så säger jag ”kan du hälla vattnet i glaset istället?”. Istället för att säga: ”rita inte på väggen” säger jag ”kan du rita på pappret istället?”.

Att vara hemmaförälder är en heltidsutbildning för mig, jag utvecklas, stimuleras och lär mig något nytt varje dag om mitt barn men också om mig själv.

 

 

 

 

 

 

Vardagspedagogik och vanligt hederligt plugg!

Att vara hemmaförälder innebär att man måste bli flexibel och lära sig att både få något gjort i hemmet och samtidigt se till att barnen har det bra. Förälder och barn måste lära sig att samverka med varandra. Våra dagar ser nästan alltid likadana ut. På förmiddagarna när det bara är jag och 2-åringen hemma städar och tvättar vi. Lillkillen vet precis vad som ska hända och han växlar mellan att hjälpa till och leka själv. Han tycker om att vara nära mig och lekarna sker nästan alltid vid sidan av mig. Ibland går han in djupt i sina lekar. I morse läste vi en Nicke Nyfiken-bok om en brandstation efter att vi hade bäddat alla sängar och efter det tog jag fram alla brandbilar jag hittade. Han började leka och efter en stund var han absorberad. Jag brukar smyga därifrån då. Jag vet att om jag börjar prata och leka med honom då har jag förstört hans koncentration och det inre samtal som pågår i honom.

När förmiddagsarbetet är utfört brukar det vara dags att ge sig av för att hämta storebror från 6-års. Vi brukar gå i god tid eftersom jag inte vill behöva stressa på lillen. Han tycker mycket om att gå själv och då tar det sin tid även fast det inte alls är långt till skolan. Det är mýcket att titta på och förundras över. Igår hade vi turen att få se flygplan, ett par bussar, några hundar och dessutom stötte jag på en gammal arbetskamrat och stannade och pratade en stund med henne. När vi kom fram till skolan ville 6-åringen visa oss några teckningar inne i sitt klassrum och så pratade vi lite med hans fröken. Utanför finns en liten lekpark och där stannade vi också en stund. Den korta promenaden till och från skolan är alltså en fin och rolig aktivitet för både mig och 2-åringen. Han får i egen takt upptäcka sin närmiljö. Vi har tid att ta det lugnt och titta på och prata om det vi ser.

När vi kom hem gick vi över till grannen och tittade på deras kaniner. 2-åringen är helt fascinernad av dessa kaniner, två föräldrar och 5 små söta ungar, och kan stå länge, länge och bara titta!

När 2-årigen sov middag kom 6-åringen på att han ville lära sig spela piano. Jag har försökt några gånger att intressera honom för pianospelande men han har inte riktigt nappat. Men nu var det han som frågade mig. Hans storebröder spelar så mycket nu att han säkert har inspirerats av dem. Först satt vi bara och klinkade lite men sen tog jag fram Agnestigs första pianobok Vi spelar piano. M visste redan var tonen C fanns och vi tittade på hur den såg ut på notpappret.

Sedan lärde han sig D också. Två toner på vänsterhanden fick han lära sig också – C och H.

När han väl hade lärt sig dessa 3 toner kunde han med min hjälp spela ovanstående 3 låtar. Låtarna är ju väldigt enkla men han tyckte det var roligt, särskilt när jag sjöng till. En fördel med att vara hemma med sina barn är att man har tid att ägna sig åt barnen på dagtid. Saker man tyckte om när man själv var barn och ung kommer upp till ytan igen och man kan få användning av sina gamla intressen. Det är roligt och utvecklande både för barnet och den vuxne.

När man har barn i olika åldrar får man försöka räcka till för alla. Det kräver lite planering och eftertanke. Jag tänker så att den lille är alltid i fokus. Det förstår alla stora barn också. Vi måste ta hänsyn till hans humör och försöka se till att han har det bra även om vi inte direkt ägnar oss åt honom. Han tycker inte så jättemycket om när vi sitter vid köksbordet och håller på med skolarbete men vi försöker lösa det så bra vi kan. Jag passar ofta på att hjälpa 9-åringen med hans läxor när lillkillen sover. Det är möjligt eftersom W kommer hem så pass tidigt från skolan att lillen inte vaknat än. Annars tar vi fram papper och pennor som han kan greja med. Lim, sax och papper funkar också bra. Att få lyssna på barnlåtar på Youtube kan hålla honom sysselsatt en stund också. Jag tycker att det är roligt att hjälpa barnen med deras läxor och hittar gärna på lite mer jobb åt dem för att fylla på med sådant jag tycker är viktigt. Att sitta och studera tillsammans är inte bara utvecklande men ger också tillfälle till olika diskussioner och gör att vi lär känna varandra bättre. Jag får träna på att vara lyhörd och att bli bättre på att förklara. Barnen lär sig förstås en massa saker, får arbetsdisciplin och upptäcker att det faktiskt är tillfredställande att lära sig behärska olika saker. I går blev det mest vanliga läxor som skolan delat ut. Det var matte och ordläxor och läsläxa och plugg till ett Islandsprov. 15-åringen däremot hade inga läxor alls men han är nu så intrimmad på att han ska göra något varje vardag att han själv bestämde sig för att repetera matematik inför ett prov som kommer om några veckor. Jag har köpt en fördjupningsbok och den räknade han ett kapitel i. Sedan översatte vi tyska tillsammans. Vi arbetar i en gammal bok från 50-talet. Det är korta texter som ska översättas, både till svenska och tyska. Jag har glömt bort mycket av den tyska jag kunnat en gång i tiden så vi arbetar tillsammans. Tänker, slår i ordböcker och grammatik… Vi arbetar med tyskan 1-2 ggr/veckan och vi båda tycker att det är roligt. Det har blivit som en sport att försöka tänka på allt! Tyskan är ju sån – det är som att lösa ett matematikproblem och man får inte förbise någonting! Jag glädjer mig åt at jag har möjlighet att vara hemma även för mina stora barn. Jag tycker om att kunna ge dem av min tid på dagen när vi fortfarande är pigga och har arbetslust!