Älskade mor och farföräldrar

För att vi ska kunna vara hemma med vårt barn under året så brukar jag och lillens pappa jobba lite extra mycket under sommaren. Oftast brukar vi lyckas pussla ihop det ganska bra men i år så blev det svårare.

I pusslandet så fanns det en glapp på 3 timmar per dag som vi behövde hjälp med barnomsorg. Eftersom lillen har en stark anknytning till sin farfar och farmor så  frågade vi dem om de kunde ta hand om lillen de timmarna. Min svärfar som är pensionär gick gärna med på det. Sagt och gjort, vi flyttade in till svärföräldrarna och dagarna rullade på. Under de här månaderna så har vi märkt hur viktig relationen är till mor och farföräldrar och om relationen fungerar, hur starka banden kan bli mellan dem och barnet och herregud vad han har lärt sig mycket av dem!

Lillen 2.5 år pratade inte mycket tidigare, efter sommaren så pratar han bara finska (de kommer från Finland). Jag som inte kan så mycket finska har snabbt fått lära mig alla ord han kan (30-40 ord) för att förstå mitt barn, men det är bara roligt att lära sig nya språk 🙂

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Han har lärt sig att doppa huvudet i badet och ta sina första simtag av sin farfar, han har lärt sig att cykla på sin springcykel och det går riktigt snabbt nu. Hela sommaren så har han umgåtts med sin 6-åriga kusin som han leker väldigt bra med, något som vi sällan hinner att göra eftersom vi inte har tid att åka dit.

Han följde med sin Mummu och Vaari (mormor och morfar på finska) på en dagskryssning för pensionärer där han fick lära sig massor om båtar och slussystemet i Göta älv. När jag ser allt som han har lärt sig och all trygghet och närhet han har fått under sommaren av sina farföräldrar som jag och hans pappa inte hade lärt honom eller kunnat ge honom så inser jag hur viktiga de är i hans liv. Denna relation är någonting som jag aldrig vill att han ska vara utan. Relationen mellan generationerna till mor och farföräldrar är någonting som har funnit i århundraden och något mycket värdefullt för barnets utveckling. Alla har inte turen att ha bra och närvarande mor och farföräldrar till sina barn. Jag tycker bara att det är mycket viktigt att våra politiker börjar se hur viktig roll familjer, släktingar och föräldrar spelar i ett barns utveckling. Det finns inte bara ett sätt för barn att utvecklas, det finns tusentals sätt och vårt sätt med ett av många.

Ingen förskola i världen hade kunnat ge vår son det som hans farföräldrar har gett honom under hans liv eftersom han har fått vara där mycket av den tiden som vi har behövt barnomsorg istället för att vara på förskolan. Det betyder inte att det han har fått är bättre än förskolan men det är annorlunda. Olika typer av uppväxter resulterar i olika typer av människor och barn. Vi får en värld med olika färger, olika åsikter och variation i befolkningen. Varför är det så viktigt att barn uppfostras på samma sätt, enligt samma läroplan för att formas likadant? Varför är vår pedagogiska plan där vi försöker att bygga en by runt vårt barn med mycket lärande och utveckling sämre än förskolans läroplan? Nu pratar jag med er som vill ha 25 timmars obligatorisk förskola från 3 år.

Annonser

Historia är spännande!

Häromdagen hämtade jag och mina söner upp min farmor, vi kallar henne gamlafarmor numera! Hon ville åka till Raska-Minas stuga, en gammal stuga där det förr bodde en gammal dam. Stugan får man gå in och titta i och det finns gamla möbler och så kvar i den! Vi läste historien om stugan och damen som bott där. Vi såg en sopkvast byggd på gammalt vis! Treåringen konstaterade var man bakade bullarna! En GAMMAL spis! Historia och hur man levde förr har alltid beundrat mig. Min farmors mor, född 1898, som blev 104 år har berättat många minnen från sin barndom för mig. Hur man kunde överleva! Det var ju inte bara att gå till affären och handla sina varor precis! Även gamlafarmor berättar gärna för mig och barnen om hur det var förr och ur hon hade det! Väldigt glad att barnen får uppleva den äldre generationen, det känns viktigt för mig och barnen avgudar gamlafarmor. Fika hade gamlafarmor tagit med sig så vi satt utanför stugan och fikade i solen. Barnen sprang in och ut i stugan och upptäckte många saker. Vi skrev i gästboken som fanns där och köpte med oss ett vykort som föreställde stugan och en gammaldags dam. Efter detta tog vi en tur till Rude kulle, där fick vi vandra uppför ett berg, det var spännande för barnen, när vi kom upp hade vi utsikt långt långt bort! Efter denna tripp åkte vi hem och tog lunch för att orka ännu en utflykt på eftermiddagen! Vi åkte till badstranden och lekte, där la dem i bryggorna, så nu vet barnen hur det går till! Väldans spännande att se traktorn lägga i bryggor och farbröder som sprang runt i vattnet och grejade! Nästa tripp har vi redan bestämt sak gå till ett par grottor vi ska utforska!

1527_10151512585628823_700925641_n

998592_10151512574408823_969652432_n

1005964_10151512574893823_1974046636_n

1006191_10151512903503823_1911448705_n

1011738_10151512664748823_1396883621_n

Att klara något nytt!

elliot cyklar
Vår äldste son är nu 4,5 år, och full av energi. När han var 3,5 lärde han sig cykla på tvåhjuling, vi satte aldrig dit några stödhjul, vi sprang o sprang o efter knappt tio försök härute på gården så cykla han själv! Pappa kunde skruva av hjälphandtaget! Mamma och pappa stod och gapade och utbrast, han kan ju redan cykla! Det är ju nästan som i Lotta, Lotta som kan allt, Lotta från Bråkmakargatan! För någon vecka sen hittade vi en begagnad större cykel till han för det märktes att han växt ifrån den andra. Han är nu säker på cykel och bromsar utan problem. För en tid sedan vågade vi därför prova att cykla ute på vägen! Jag är stark i mina ben säger han, jag kan cykla långt! Vi drog iväg ett par kilometer och mamma skakade av rädsla, men han höll sig så fint på kanten och lyssnade när han skulle stanna. Vi pratade och pratade under tiden, underbar mysig stund! Efter detta har det blivit en cykeltur var och varannan dag! Vi lär oss om höger och vänster, inget mamma riktigt kan än påstår pappa när vi är ute i trafiken och mamma kör bilen…!
Nu svänger vi höger och mamma visar med armen för att visa för övriga trafikanter vart vi är på väg! När han senare har balansen att släppa en hand från styret vet han hur han ska göra! Nu är det bara mamma som gör det!
Igår cyklade hela familjen ner till campingen där det finns en liten lekplats, på vägen dit sjöng och pratade vi. Vi åker alltid förbi huset där mamma och pappa träffades (bodde grannar) det gillar barnen att höra om! Nere vid lekplatsen lekte barnen med ett par andra pojkar som var där en stund, dem lagade mat som jag sedan fick köpa!
På vägen hem tog vi en annan väg där vi stannade under en tunnel och hoade (eko)! Kommer det bilar här? Nej på denna vägen kommer inga bilar, här är det gång och cykelbana! Många frågor och vi får många tillfällen att prata om trafikvett! En del bilar saktar ner och en del gör det inte! Vi lär oss ta det försiktigt när det kommer trottoarkanter! Dem är farliga! Vi visar sonen hur det ser ut där det är lämpligast att köra upp eller ner, där det är asfalterat en liten bit upp så det inte blir så skarp kant! Nästa gång vi cyklar samma väg har han full koll på var detta är! Han visar också att han behärskar detta med att väja för gupp! Det såg ut som rena slalomcyklingen under en sträcka på banvallen där vägen var hemskt guppig!
Gupp gupp pappa, massa gupp säger sonen och skrattar! Ibland kan det hända att man får stanna, mamma tror att han är trött i benen och ska vila, NÄ kliar bara mig på näsan, hinner knappt stanna innan de små benen ivrigt trampar iväg igen!
Vi har lyckan att äga en cykelkärra så jag får lätt med mig alla barnen själv på dagarna om vi vill ut och cykla. För barnen är det viktigt att vi har picknick med oss! Ibland cyklar vi till lekplatsen, ibland ner till sjön för att se om vi ser några fiskar, eller bara doppa tårna i sjön!
Ibland plockar vi blommor utmed vägen, just nu är det mycket hundkex vi ser!
Igår kväll när vi cyklade hem matade sonen kossorna med lite gräs, då kom vi in på att dem har flera magar, konstigt! Sen hade kossan väääääldigt lång tunga! Flugorna surra och snurra runt och på dem. Dessa små utflykter förgyller vår familjs vardag, det är sådana saker man minns! Glädjen i att se sitt barn stolt kunna cykla lååångt, att se stoltheten i barnens ögon när dem klarar något de inte innan klarat. Det är dem små stunderna i livet man ska ta vara på!
Imorgon kommer barnens gamlafarmor och ska se på när sonen cyklar på sin STORA cykel! De är STORT!

Små barns kognitiva utveckling!

Det finns en mening som ständigt återkommer när man läser om de politiska partiernas syn på förskolan. Den där meningen återkommer också i föräldratidningar. Den går så här: ”barn som går på förskola får en bättre kognitiv utveckling än barn som fostras enbart i hemmet”. Den där meningen gör mig både arg och ledsen. Den står där den där meningen men det kommer inga förklaringar efteråt. Vad är det i förskolan som gör att barnen får den här bättre utvecklingen? Vad är det pedagogerna gör som inte föräldrarna gör? Vad är rent konkret som barnen lär sig?

Vi som är hemmaföräldar vet ju att det inte är så. Jag vet det i alla fall. Jag tänker på alla mina 6 barn. Några av dem har visserligen gått på förskola kortare perioder, 3 timmar om dagen. Jag märkte aldrig att de lärde sig något särskilt där som de inte lärde sig hemma. Jag vet däremot att de var tvungna att börja hävda sig bland de andra barnen. De fick börja kriga sig till en plats. De blev emellanåt missförstådda av pedagogerna. Det kan hända hemma också men hemma är chansen mycket större att missförstånden reds upp eftersom föräldern kan läsa av barnets reaktkioner bättre än en pedagog som har ansvar för många barn. Barnet vågar också berätta mycket mer för sina föräldrar än för ”främmande” vuxna. Jag har sett ett par av barnen bli tystare och tystare. De gav liksom upp när de förstod att de skulle vara där varje dag. Då tog jag hem dem och fick tillbaka mina glada barn. Jag har sett dem oroa sig för hur deras yngre syskon hade det. Hur de skulle klara sig bland alla större barn. Hur den yngre skulle klara sig utan en stor som tog hand om dem.

Jag har själv kunnat se hur mina barn har utvecklats och lärt sig saker varje dag i sin hemmiljö. Jag är ingen supermamma. Jag är inte särskilt intresserad av pedagogik. Jag planerar inte mitt prat så att jag ständigt utvidgar samtalsämnena. Jag jobbar inte enligt tematiska studier. Jag älskar däremot mina barn väldigt mycket. Jag tycker om att vara tillsammans med dem. Jag tycker om att prata med dem, busa och skratta med dem, lyssna på dem. Jag tycker om att ta hand om dem, tvätta dem, hjälpa dem att bli torra, ge dom god mat, se till att de har rena kläder och ett rent hem. Jag tycker om att ge dem frihet att utforska sina egna intressen, låta dem fundera över vad de vill göra, låta dem upptäcka vad de kan på egen hand. Jag tycker helt enkelt om att vara mamma!

Jag har en liten 2-åring just nu. Han har inte gått en dag på förskolan och kommer heller inte att göra det. Jag förundrar mig över hur mycket han har lärt sig. Hur stora språng han gör i sin kognitiva utveckling varje dag. Jag förundrar mig över hans förstånd, minne, humor, pratutveckling, fysiska utveckling… Han drar sina slutsatser, tränar sitt minne när vi pratar om vad vi har gjort och vad vi ska göra. Han tränar sin kropp i sitt hem, i trädgården, i skogen, på stan. Han tränar sitt uppförande tillsammans med mig, sina syskon, sina släktingar, i affärer, hos tandläkaren… Han lär sig nya ord varje dag. Han sjunger och spelar piano, han ritar med kritor och tuschpennor och vattenfärg och oljekritor. Han hjälper sin pappa att spika och gräva och tvätta bilen. Han lagar mat tillsammans med mig eller sin pappa.

Det är ju inget konstigt med allt han lär sig! Alla barn lär sig ständigt nya saker bara genom att de deltar i ett sammanhang helt enkelt. Om det inte vore så skulle vi människor inte ha klarat oss. Vi skulle ha gått under som art. Det mesta är alldeles naturligt och man behöver inte reflektera så mycket över vad barnet har för sig hela tiden. Men ibland förvånas man över hur mycket ett alldeles litet barn kan och förstår. Jag tänker på när min lille son ville ha en falukorvsskiva innan maten. Jag gav honom tre eftersom jag vet att han alltid vill ge till sina två minsta storebröder. Han såg bara två av dem eftersom två låg på varandra. Han tittade uppfordrande på mig och ”Macke” (som han kallar sin minsta storebror). Han kunde alltså förstå att tre barn och två korvskivor inte går! Han kan alltså inte bara räkna mekaniskt utan kan jämföra två mängder – den ena i hans hjärna (bröderna) och den andra i hans hand! Är det inte fantastiskt att barn helt på egen hand utvecklas på detta komplicerade sätt. De behöver ingen undervisning för att lära sig detta!

Att få vara med till fullo i ett vanligt vardagsliv är guld värt för barn. Det ger så otroligt mycket. Det ger framför allt närvaro och gemenskap. Men det ger också matematiska färdigheter, språklig utveckling, naturvetenskapliga upptäckter, praktiska färdigheter, finmotorik och grovmotorik… Det är sånt som alla mammor och pappor har vetat i sitt inre utan att någonsin sätta ord på det eller skriva en rapport om det. Det är så lätt och så roligt och så tillfredställande för både förälder och barn! Det borde också vara så självklart!

Att göra barnen delaktiga i ditt liv

Det är väldigt ofta jag får frågan från vänner som inte är hemmaföräldrar om hur jag och min man får intellektuell stimulans när vi är hemma långa perioder med vår son.

Mitt svar brukar bli: Vi har massor med hobbys och intressen, våra jobb var (innan vi fick barn) inte det enda som gav oss intellektuell stimulans. Då får vi nästa alltid följdfrågan: Ja men vem passar barnen när du ska utöva din hobby då?

Jag utövar min hobby tillsammans med mitt barn så klart! =)

Det går så klart att inte att leva precis som man gjorde innan man fick barn men nog går det att anpassa sin hobby eller skapa nya intressen som går att göra barn delaktiga i. Det ger en perfekt möjlighet för oss som föräldrar att lära oss att ta med barnet ut i samhället och även för barnet att lära sig att vara i olika miljöer och anpassa sig efter dem. Hur ska mitt barn lära sig att leva i ett samhälle om han hela sin uppväxt enbart har varit i barnanpassade miljöer? Därför var jag fullt bestämd från början att ta med min bäbis och sedan mitt äldre barn till mina olika vuxenaktiviteter som jag hade under min föräldraledighet. Det blev aldrig någon babyrytmik, föräldraträffar eller öppna förskolan för oss det första året av lillens liv. Det är inget fel med att göra det, men det var inte vad jag ville göra just då. Idag när han är äldre går vi regelbundet till kyrkis.

Eftersom jag är en riktig hundnörd så tillbringades första året på olika hundträffar, brukshundsklubben och träningar medan lillen satt nöjd i sjal. Det var jobbigt ibland, när han började krypa så blev han en liten rymmare och vips så var han borta. Eftersom han var det enda barnet bland 15 vuxna så hade någon alltid ett öga på honom så vi tränade i ring och så fort han kröp iväg så ropade den person som såg honom: ”Han är hos mig”. På så sätt så slapp jag springa efter honom hela tiden och han kunde öva på sina avståndstagande utan att ha en mamma som är orolig och springer efter. Han var inte speciellt blyg och så länge som han fritt kunde röra på sig så kröp han fram och tillbaka till mig och de andra vuxna.

Hemma så övade jag med mina hundar tillsammans med lillen, jag gjorde om övningarna så att han fick vara med på allt jag gjorde. Det var inte lika utvecklande för mig som hundtränare men för varje gång jag lyckades få med honom i någon övning som jag gjorde med mina hundar så växte jag som mamma.

Här tränar jag och gapskrattande Adrian 1 år, min hund Sheep att ta tag i trasan och dra i den (för er hundnördar som undrar varför jag klickar försent så är ljudet fördröjt 😉 )

Här lär han sig grovmotorik eftersom Sheep drar i trasan, han lär sig att samspela med djur vilket är viktigt vid inlärning av empati.

Ju äldre han blev desto mer säker blev han i vuxenmiljöer och desto säkrare blev vi i att ha honom där, idag får han uppgifter som han ska utföra när jag t.ex. håller en hundkurs. Sist jag höll en kurs så satte jag fram en matskål full med hundgodis och hans uppgift var att ge hundarna en godisbit med jämna mellanrum för att de sitter i en öppen bur utan att komma ut. Genom att följa med mig så har han lärt sig förvånansvärt mycket om att interagera med djur och jag tycker att det är häftigt hur han bara vid 2 års ålder vet när han ska belöna hundarna (när de har gjort något bra) och när han inte ska belöna dem.

Att jag tar med mig mitt barn till mina olika intressen har gjort så att jag älskar att vara hemma, hade jag enbart gått på barnaktiviteter med honom så hade jag nog inte klarat av att stanna hemma. Vissa av mina intressen har jag dock fått dra ner på för de går inte att göra tillsammans med barn, t.ex. att skriva dikter eller att läsa men andra intressen som hundintresset, odlingsintresset och mitt intresse för att resa har jag kunnat öka på för att mitt barn har visat intresserad av det och hängt med i det. Barn lär sig av att delta i din verklighet och dina intressen, när barnet ser hur mycket du njuter av att göra det du gör så väcks barnets intresse. Jag tror att källa till lärdom för ett barn är en vuxen som gör det som denna älskar tillsamman med barnet.

Snö, is och vatten

snöisstövlaroch is

 

Vi tycker om snön, och vi tycker om att den så småningom smälter bort igen 🙂 -Och så är det ju så intressant med alla olika sorters snö, is och vatten som dyker upp under tiden våren jobbar på saken!

En tidig morgon var det is på vattenpölarna, och på vägen hem igen från lekplatsen hade isen smält bort! Barnen frågade ”Varför?” ”Hur?” och ”Vad då smälter?” Så vi tok med oss lite snö och is in i huset för att experimentera lite:

is och snö med oss in is o snö

Barnen la snön i en wokpanna, och isen i en stekpanna på sin spis.

smutsvatten

Efter ett tag hade både vattnet och isen blivit till (smuts)vatten!

Sedan la vi båda pannorna i frysen – och efter ett tag hade vattnet blivit till is!

is igen

Och barnen lärde sig om hur snö, is och vatten hänger ihop – på ett roligt och utforskande sätt!

Varför vi firar påsk?

Vi har precis firat påsk, och på olika sätt har vi lärt oss mer om vad påsk handlar om. Vi har läst i Bibeln, deltagit i Gudstjänster, sjungit sånger och psalmer – och lekt oss genom påskhistorien här hemma med duplo. Barnen fick vara med på att bygga och spela upp historien, och både stora och små tyckte det var ett roligt sätt att leka och lära sig om påsk. Nedan  finns en liten bildvisning:

Jesus rir in i Jerusalem

Palmsöndagen: Jesus rider in i Jerusalem på en åsna. Folket hyllar honom som kung!

Jesus instifter nattvardenJudas går därifrånJudas får pengar för att förråda jesus

Skärtorsdagen: Jesus instiftar nattvarden; ”Kristi kropp för dig utgiven”, ”Kristi blod för dig utgjutet”. Judas lämnar gemenskapen, och får pengar för att förråda Jesus.

Jesus i getsemanelärjungarna somnar

Jesus och lärjungarna går till Getsemane för att be. Jesus ber, lärjungarna somnar.

arresterar jesusTar Jesus till fånga och förer han bort

Judas och soldaterna kommer! Judas kyssar Jesus. Soldaterna arresterar Jesus och tar honom med sig.

Jesus korsfästes

Långfredagen: Jesus korsfästas tillsammans med två rövare!

Jesus i gravenvakt framfor graven

Jesus dör, läggs i en grav, och en sten rullas framför graven, vakter vaktar den.

Jesus är uppstånden

Påskdagen: Graven är tom! Stenen är bortrullad, vakterna ligger på marken och en ängel berättar att Jesus är uppstånden!